Hovrättstorget

Hovrättstorget i Jönköping har sedan 1600-talets början varit centrum i den gamla stadskärnan. Dess föregångare var torget i den medeltida staden på nuvarande Väster. Detta torg låg ungefär vid korsningen av Västra Storgatan och Barnarpsgatan. När staden efter en förödande brand 1612 sedan flyttades över till nuvarande Öster, utlades Hovrättstorget vid Storgatans mitt. Först kallades det endast Torget, men fick senare namnet Stora Torget eller Stortorget. Det var kring detta torg som stadens främsta byggnader kom att uppföras, och de utgjorde ramen kring stadens centralpunkt.

Torgmiljön

Torget stensattes tidigt och användes som marknadsplats eller som fri yta. Till marknaderna uppbyggdes marknadsbodar runt torget, som sedan transporterades bort igen. De stod i rader, och bildade gator, och från 1800-talet finns bevarade protokoll på hur de skulle vara ordnade.

På torgets sydöstra sida låg från 1620-talet och till 1920-talet en kanal. Till kanalen hörde en större inre hamnbassäng, som låg där Östra Torget nu ligger. På 1820-talet fylldes den igen, och här anlades en torgplats som komplement till det för marknaderna något trånga Hovrättstorget. Tillsammans kom de att utgöra ett stort marknadsområde, där även Kanalgatan togs i anspråk som förbindelseled med rader av bodar utefter kanalens sidor.

Som komplement för delar av marknaderna fanns särskilda platser för ox- och kreaturshan­del och vedförsäljning. Ett minne av detta är Vedtorget på Öster. Kreatursmarknaderna ägde främst rum utanför stadens centrala delar. Under 1800-talet, då stadens tillväxt var som starkast, tillkom flera nya marknadsplatser, särskilt på den framväxande Förstaden, nuvarande centrala Väster. Ett minne av en sådan marknadsplats är Oxtorgsgatan. Nuvaran­de Västra torget tillkom först på 1900-talet.

På Hovrättstorget levde marknaderna vidare till 1906, då torget fick planteringar och blev en park. Den första egentliga utsmyckningen på torget var en trearmad ljuskandelaber av gjutjärn, som uppsattes när staden fick sitt första gasljus 1862. Den ersattes omkring 1880 med några stolplyktor, som omgav en bassäng med en fontän i form av en pip, allmänt kallad Pipen.

Hovrättstorget var fram till 1958 en lummig oas mitt i centrum. Då gjordes torget om och återfick sitt traditionella torgutseende med stenläggning, och endast en bit mot öster behölls som park med träd och planteringar. På torgets mitt uppsattes då brunnskaret i brons av skulptören Sven Lundqvist med motiv från de medeltida edsöreslagarna som stadfästes av Jönköpings grundare konung Magnus Ladulås. Scenerna på karets sidor berättar om kyrkofrid, tingsfrid, kvinnofrid och hemfrid.

Den senaste större förändringen av Hovrättstorget gjordes i början av 1990- talet då även den östra sidan stensattes och lyktstolparna byttes ut till Jönköpingslyktan, en kopia av stadens gaslykta från 1862.

Torgets kulisser

Torget kan sägas utgöra själva scenen och byggnaderna runt omkring dess kulisser. De har alltid utgjort en del av själva torgmiljön, och staden bemödade sig om att de skulle vara så prydliga som möjligt. Först byggdes ett rådhus av trä i två våningar omkring 1620 och det innehöll förutom stadens förvaltningslokaler och rådhusrätten även en stadskällare och handelsbodar. Den var stadens centrala festivitetsbyggnad.

På 1630-talet började Göta Hovrätts stora stenbyggnad resa sig på torgets södra sida. Denna storslagna byggnad stod inte klar förrän på 1660-talet, och är nu stadens äldsta byggnad. Att den byggdes med huggen sandsten i fasaden är unikt och berodde på att det fanns lämpliga stenbrott i Trånghalla nordväst om staden. Den kom endast att få två våningar, men var ämnad att ha tre. Från början hade den två höga gavlar på fram- och baksidan, men dessa ersattes på 1780-talet av det nuvarande något lägre taket. Det mycket unika med denna byggnad är att den i nära trehundrafemtio år varit hovrättsbyggnad och inte haft några andra funktioner och ännu är dess huvudbyggnad.

De båda äldsta rådhusbyggnaderna brann ned 1690 och ersattes av det nuvarande Gamla Rådhuset, som invigdes 1699. Nu fick staden en representativ stenbyggnad med två flyglar och med tre våningsplan. Den nya rådhusbyggnadens arkitekt var dåvarande landshövding­en över länet Erik Dahlbergh, som såg till att extra medel från kronan avsattes för att bygga det. Nu kunde stadens främsta byggnad mäta sig med de förnämsta rådhusen i riket och torgmiljön uppvisa stenbyggnader på två av dess sidor. Under 1700-talet eldhärjades det kraftigt vid två tillfällen, men byggdes upp igen. Sin funktion av rådhus hade det kvar till 1914. Sedan var det främst museum under många år fram till 1956. Därefter har det använts för olika kommunala ändamål. År 1977 uppläts lokalerna till Radio Jönköping som var kvar här i tio år. Därefter var det under några år Domstolsväsendets informationscentrum och sedan 2010 hyr Svenska kyrkan lokaler i huset.

Kring torget låg på dess norra och östra sidor gårdar, som tillhörde de bästa i staden. De ägdes av de mera välbeställda borgarna och inrymde tidvis även mera offentliga funktioner som apotek och post. Det blev även vanligt att hovrättens jurister inköpte gårdar i närheten av hovrätten, och flera hovrättspresidenter ägde gårdar kring torget. Alla byggna­derna var av trä.. Träbyggnaderna kring torget har sedan levt kvar till 1900-talets senare del, då de flesta brunnit eller rivits.

Teater

I slutet av 1600-talet gavs tillstånd att bygga en tillfällig teaterscen på torget, men det skulle dröja närmare 150 år innan det tillkom en särskild teaterbyggnad vid torget. Från slutet av 1700-talet fanns en teaterlada på Kålgårdsområdet och vid 1800-talets början en på Svenska Maden, ett par kvarter öster om Östra Torget. Den nya teaterbyggnaden på torget stod klar 1825 och placerades på torgets östra sida, där nuvarande Jönköpings teater och Grand hotell ligger. Tomten hade då legat obebyggd i trettiofem år, och nu fick torgmiljön en värdig inramning mot öster.

Teatern var av trä och bestod av två våningar och inrymde även en teaterkällare i andra våningen. Scenhuset var beläget mot Kanalgatan och ingången låg på torgsidans mitt. Det var en prydlig empirebyggnad med skylten teaterhus över ingången omgiven av förgyllda lyror. I slutet av seklet uppsattes över mittpartiet en stor förgylld lyra. I det för sin tid stora teaterhuset gavs en mängd föreställningar av främst resande teatersällskap.

Den gamla träteatern ansågs inte klara de starkare brandskyddskrav som började krävas i slutet av 1800-talet, efter några stora teaterbränder på kontinenten. Förslag väcktes på att uppföra en kombinerad teater- och hotellbyggnad i den gamlas ställe. Uppdraget att rita denna stora byggnad gick till August Atterström, som år 1900 blivit stadsarkitekt i Jönköping. Själv tyckte han att den blev för stor i förhållande till den omgivande torgbebyg­gelsen, men uppdragsgivarna krävde en stor hotellvolym och huset stod helt klart 1905. För att något minska dess dominerande inverkan på torgmiljön planterades efter några år en rad träd utmed torget, som skulle skyla huset. I byggnadens södra del är teatern inrymd, och hela denna del är mycket välbevarad med en salong som restaurerades för några år sedan. På 1930-talet kombinerades teatern med en biograf och fick namnet Teaterbio. Efter en restaurering 1973 har den endast använts för teater och en del andra arrangemang.

Torget idag

Ännu har torget kvar sin funktion som samlingsplats och stadens främsta torg. Aktiviteterna idag har en bred spännvidd. Det är allt ifrån religiösa sammankomster till politiska möten och samlingar av alla slag. De största samlingarna under senare år har varit när det segrande HV-71 har hyllats från hovrättens trappa, och en av de livligaste var på 1990-talet då VM-medaljen i fotboll spontant firades en sommarnatt, då även brunnskaret fick tjäna som hejarklacksscen med nerblötta supportrar. Det genuina marknadslivet har genom Jönköpings allmogemarknad i september sedan drygt tio år om än bara för en dag om året givit den rätta upplevelsen av ett gammalt marknadstorg.  Första söndagen i september får vi uppleva detta storslagna arrangemang igen och det ser vi alla fram emot.

Torgen var en gång livsnerven i de gamla städerna, och man skulle kunna säga – Ingen stad utan torg!

Bo E Karlson
1:e antikvarie, fil. dr.