Historia under kyrkogolv

Flera brädor och bjälkar från 1730 års kyrkodekorationer (målarmästaren Johan Christian Peterson) togs tillvara när man 1865 byggde ny kyrka i Bankeryd, aningen prosaiskt som trossbotten och torntak.

Mycket kan gömma sig i golv och på vindar i kyrkorna. En till synes ordinär 1800-talskyrka kan innehålla återanvända rester av såväl medeltida träkyrkor som bemålade innertak från 1600- och 1700-tal. Nydragning av värmeledningar i Bankeryds kyrka från 1865 föranledde att antikvarien fick krypa ned under golvet. Där kunde jag se flera dekorationsmålade bjälkar och takbrädor från föregående kyrka. Det var målade akantusslingor i grått på röd botten, en hand med en målad ros och en bit av en helveteskildring. Motiven var målade 1730 av mäster Johan Christian Peterson från Jönköping, kollega till Johan Kinnerus vid dekorationen av Habo kyrka, hans enda intakt bevarade verk. Eftersom man förr tog till vara allt som gick att återanvända så ligger dessa brädor nu som trossbotten under kyrkan, ytterligare några sitter monterade som tak i ett tornrum, huller om buller och några har kommit till heders i ett nyordnat museum i gamla bårhuset. I andra kyrkor kan man se renässans- och barockmåleri som underpanel till yttertak, i andra fall ligger en trave dammiga bräder i ett hörn, till synes skräp, men tittar man närmare är det en konsthistorisk skatt.

Helvetet och Yttersta domen från 1747 på undantag över klockorna i Rogberga kyrka sedan 1800-talet.

I Rogberga kyrkas klockkammare kan man titta uppåt och hoppa till av skräckblandad förtjusning över en synnerligen realistisk helvetesskildring anno 1747, signerad jönköpingsmästaren Carl Gustaf Nehrman. Golv och vindar gömmer ibland ännu ett bortglömt och dolt kulturarv som lätt kan förfaras av okunskap vid renoveringar och elinstallationer. För att inte tala om all kyrkoinredning som på 1800-talet auktionerades ut för att hamna i socknarnas uthus.

Renässansmåleri från 1600-talet på vinden i Norra Hestra kyrka.

Välordnad förvaring av målat 1700-talstak i Almesåkra kyrka.

Robin Gullbrandsson