Dasset känner man igen på dörren!

Uthusen är tekniskt enkla byggnader, men de bär på en historia. I vårt moderna samhälle att det lätt att glömma bort att vattentoalett inomhus inte var en självklarhet förrän fram på 1960-talet. Utedasset var i bruk, både i stan och på landet. I stadsmiljö har mycket av bebyggelsen med både bostadshus och uthus sanerats och rivits för att ge plats för modern och mera storskalig bebyggelse. På landsbygden och i många mindre samhällen där markpriserna inte är så höga, står ofta uthusen kvar. Ibland har de fått ny användning som garage och hobbyrum, på andra håll har de bara blivit lämnade.

Dörren in till dasset brukar vara lätt att identifiera av en räcka av dörrar. I en tid innan elektricitet var en självklarhet gällde det att få in ljus på andra sätt. I vedboden var det inget problem, det var bara att lämna dörren öppet så strömmade dagsljuset in, dörren till dasset ville man ju däremot kanske stänga om sig. Och ett fönster var kanske inte heller den främsta lösningen, även om det förekommer, och då gärna som ett överljus, ett smalt spröjsat fönster över dörren.

Här förstår man direkt, bara genom att se antalet dörrar, att det är avträden knutna till någon form av mera publik byggnad. I detta fallet gamla småskolan i Bjurbäck.

En annan vanlig lösningen var nedställda träribbor i dörrens övre del som formar en funktionsduglig jalusi, ljuset kommer in, men det blir ingen insyn. Så bara genom att titta på dörrarna brukar det kunna gå att lista ut vilken dörr som leder in till dasset.

Två exempel på bodar där dasset går att särskilja genom sin jalusidörr.

Schablonbilden för dass, det utsågade hjärtat, är inte särskilt vanligt i den traditionella bebyggelsen, utan förekommer mest i sommarstugeområden eller på torpställen som har omvandlats till fritidshus.

Britt-Marie Börjesgård