Branden i Eksjö

Om man för ett ögonblick bortser från de personliga tragedier som söndagens brand i Eksjö vållade, har skadorna på stadens kulturhistoriska bebyggelse uppmärksammats och gjort många bekymrade. Trots Eksjöbornas stora intresse för att vårda sitt kulturarv och kommunens och fastighetsägarnas systematiska arbete med att förebygga brand och brandspridning är det svårt att förhindra olyckor av detta slag.

Den fastighet som i första hand eldhärjades var den Forssellska gården, som var en av stadens största. Gården utgjordes tidigt av två tomter som slogs ihop under 1700-talet. Det var kanske inte gatufasaderna som var mest anslående utan den fina innergården med vårdträdet. Det drevs en garverirörelse i husen under 1800-talet och därför var gårdsfasaderna försedda med loftgångar för torkning av skinnen. Namnet har gården fått efter möss-skräddaren Axel Forssell (skrivs ibland Forshäll), som förvärvade gården 1907. Vid denna tid bodde flera hantverkare i fastigheten, exempelvis snickaren Anders Sandberg, målaren Carl Molin, sömmerskan Hulda Karlsson och skomakaren Carl Fritzell tillsammans med sina familjer.

Den Forssellska gården förklarades för byggnadsminne av länsstyrelsen i september 1993.

Det inträffade manar till eftertanke och man vill ställa många frågor. Hur skall tomten bebyggas igen? Hur fyllig dokumentation har vi det som gått förlorat? Kan man ytterligare förstärka skyddet mot bränder i staden? Erfarenheten säger att det mest akuta utmaningen är att säkra de byggnader som klarade sig från vattenskador. Det tar inte många dagar förrän mögel och liknande riskerar att börjar växa till.

Text och foto (fr. 1993): Anders Franzén