Tobaksarkeologi

I kvarteret har människor bott under 400 år; från 1600-talet fram till vår egen tid. De första som etablerade sig på platsen var smeder verksamma vid mässingsbruket och det var bland annat återstoden av deras smedjor och verksamheter som vi grävde fram. Vi som samarbetade i projektet var denna gång arkeologer från Östergötlands museum och Jönköpings läns museum samt ett par mycket skickliga grävmaskinister. Själv grävde jag i september och fick vara med om att hitta mycket ”smått och gott”. Särskilt intressant var ett par avfallsgropar och ett nedgrävt dike. Groparna var olika stora och särskilt en av dem var fylld med avfallsmaterial som slaktrester, glaserat tegelflis, kakel och keramikskärvor från olika slags grytor och kärl. En del av materialet daterades till 1600-talet.

Diket som grävdes fram hade nord-sydlig riktning och var ca 12 meter långt, 1-2 meter brett och 0,5 meter djupt. Parallellt med diket fanns dessutom spår efter störar på rad som visade att ett staket tidigare stått på platsen. Diket tolkades som ett gränsdike grävt för att markera gränsen mellan två tomter. Det rimliga i antagandet bekräftades av en karta från 1720-talet som visar att tomtgränsen mellan tomt 3 och 4 på kvarteret Mässingen låg på denna plats. Troligtvis är tomtgränsen äldre än så, och hänger antagligen samman med den nya tomtindelningen i staden som blev aktuell efter 1655 års stadsbrand. När diket sedermera spelat ut sin roll som tomtgräns ersattes det av ett trästaket – därav spåren efter störarna intill diket.

Upptäckter på mikroskopnivå

Strukturer, konstruktioner och föremål i all ära: det är inte alltid som det av intresse är synligt för blotta ögat. Somligt upptäcks först på mikroskopnivå, till exempel fröer i jorden. Därför samlade vi in jordprover från lager och anläggningar vi grävde. Att analysera innehållet i dessa lager kräver särskild expertis och därför fick vi hjälp av arkeobotaniker Jens Heimdahl. Under pågående fältarbete analyserade han fröinnehållet i olika lager, bland annat ett tjockt odlingslager som överlagrat avfallsgroparna, diket och staketet. Det innehöll fröer från tobaksväxter vilket såklart var roligt eftersom det visar vad området användes till vid ett visst tillfälle.

Att hitta äldre spår efter tobaksodling i Norrköping var inte unikt för kvarteret Mässingen. Tidigare har liknande fröfynd gjorts vid andra arkeologiska undersökningar i centrala Norrköping, till exempel i kvarteren Ruddammen vid Nya Torget. Dessa undersökningar visar att tobak odlats på många ställen i staden under perioden 1725?1775. De nya fynden av tobaksodling i kvarteret Mässingen förstärkte därmed bilden av ?tobaksstaden? Norrköping under 1700-talet. Även under senare tid var Norrköping en av de främsta städerna i Sverige när det gällde odling av tobak, och tobaksodlingar för kommersiellt bruk fanns kvar ända fram till 1940-talet.

Tobaksodling i Sverige

Att tobaksodlingen i Norrköping daterades till 1700-talet var inte så konstigt. År 1724 utgick ett kungligt påbud från Fredrik I att de som bodde i städerna skulle odla egen tobak. Där fanns gott om arbetskraft och god tillgång till gödsel. Tanken var att i god merkantilistisk anda göra Sverige självförsörjande på tobak. Fröer inhämtades från Tyskland och så var det hela igång. Under loppet av 1700-talet växte ett stort antal ?gröna städer? fram och från Piteå i norr till Ystad i söder vajade stolta plantor av bondtobak Nicotiana rustica och virginiatobak Nicotiana tabacum. Kulmen nåddes på 1760-talet då tobak odlades i 72 svenska och 12 finska städer.

Gränna var en av pionjärstäderna där Johan Neostadius redan det första året fick tillstånd att odla tobak. Året efter, 1725, fick han också tillstånd att uppföra ett tobaksspinneri, en slags tobaksfabrik för bearbetning av tobaksblad till en hanterlig råvara. Produktionen i Gränna var omfattande och mycket såldes till andra städer med sämre förutsättningar för odling, bland annat till Jönköping. Här hade tobaksodlingen också kommit igång på stadsjordarna runt staden. Klimatet och bristen på gödsel gjorde dock att tobaksråvaran så småningom måste köpas från annat håll för att tillgodose den växande kundkretsen. Denna ökade stadigt under loppet av 1700-talet eftersom det blev mycket populärt att bruka tobak, både att röka, tugga och dra upp i näsan. Under 1800-talet ändrades vanorna och merparten av tobaken användes för framställning av snus, modell prilla under läppen. Vid den tiden odlades den mesta tobaken på landsbygden och inte i städerna, en förändring som påbörjades redan under 1760-1770-talet.

Tobaksodling i Jönköping

Tobakshanteringen i Jönköping började ungefär vid samma tid som i Gränna, men det finns äldre belägg för odling i staden. En tidig odlare var apotekare Oldenknecht som redan under slutet av 1600-talet odlade tobak på sin tomt vid nuvarande Smedjegatan. Troligtvis odlade han den i medicinskt syfte eftersom tobaken alltsedan 1500?1600-talen betraktades som en hälsobefrämjande medicinalväxt. Det hindrade inte att den också röktes och i arkeologiska sammanhang hittas många rökpipor från 1600-1700-talen, så kallade kritpipor.

Men det var inte röktobak och rökning som blev Jönköpings signum, utan snuset. Under 1700-1800-talen utfärdades ett fyrtiotal tillstånd att mala snus, och Jönköping blev en av de stora snusstäderna i Sverige. Mest känd var firman Dahlgren & Westman som tillverkade snus mellan åren 1812?1915. Deras storsäljare blev snussorterna Virginiasnus och Jönköpingssnus; sistnämnda i produktion fram till 1965.

Tobaksodling i Jönköping i ett arkeologiskt perspektiv

Liksom i Norrköping har frön från tobaksväxter också hittats vid arkeologiska undersökningar i centrala Jönköping. Det handlar om fröer från undersökningarna i kvarteret Ansvaret vid Smedjegatan år 2008, och kvarteret Dovhjorten vid Östra torget år 2010. Odlingen av bondtobak i kvarteret Ansvaret har daterats till 1600-talets andra hälft, och användes antagligen i medicinskt syfte. Inte så konstigt kanske med tanke på att en apotekare bott på tomten. På den andra tomten i kvarteret Dovhjorten fanns också fröer bevarade som visar att både bondtobak och virginiatobak odlats. Förekomsten av dessa tobaksfrön gör att odlingarna kan dateras till ?tobakstid?, det vill säga 1725-1775, den period tobak främst odlades i städerna. Resultaten från denna undersökning är intressanta eftersom det är första gången som spår efter industriell tobaksodling påvisats i Jönköping. De är också av intresse för att de visar hur statens rationaliseringsiver förändrade stadsbornas sätt att odla. De stadsnära odlingarna specialiserades samtidigt som antalet grödor minskade i antal. I de äldre odlingslagren från 1600-talet dominerade köksväxter av olika slag, men detta förändrades alltså under loppet av 1700-talet. Resultatet blev att tidigare grödor som beta, selleri, kål, rova, lungrot, rädisa samt medicinalväxter som hjärtstilla och kryddor som persilja och koriander försvann och kvar blev rovor, kål och tobak.  Odlingarna i kvarteret Dovhjorten gick så att säga ”upp i rök”.

Tack till fil.dr. Jens Heimdahl, arkeobotaniker vid Riksantikvarieämbetet, som låtit mig använda foto av tobaksfrön från kvarteret Dovhjorten samt ta del av opublicerat artikelmanus.

Referenser

Ericsson, P.,1997. ”Mången satte därpå värde”?. Ett bidrag till tobakens historia i Jönköping. I: Gudmundsgillets årsbok. Jönköpings hembygdsförening. Jönköping.
Junhem, I., 2004. Prisad planta. Om tobaksodling i Sverige 1724?1964. Tobaks- och Tändsticksmuseum. Stockholm.
Heimdahl, J., 2013. Odling, växthantering och miljöutveckling i kvarteret Dovhjorten/Druvan, Jönköping. Teknisk rapport av kvartärgeologiska och arkeobotaniska analyser (bilaga). I: Bramstång Plura, C., Carlsson, K., & Rosén, C., Nio tomter i Jönköping. Småland, Jönköpings stad, kvarteret Dovhjorten (Druvan), RAÄ  50. UV Rapport 2012:119. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.
Heimdahl, J., 2014. Det blommande apoteket ? medicinsk odling i 1600-talets Jönköping.  I: Stibéus, M., Slaktarens kaj, apotekarens trädgård och fällberedarens gård. Arkeologi på tre gårdar i 1600- och 1700-talets Jönköping.Riksantikvarieämbetet. Stockholm.