Storslaget och småskaligt möter Prakt & makt

Det första: ?Storslaget och småskaligt? är den välfunna devisen för biosfärområdet Östra Vätterbranterna. Det av Unesco utpekade biosfärområdet sträcker sig från länsgränsen mot Östergötland i norr till Hakarp vid Huskvarna i söder och från Visingsö i väster till gränsen mot Aneby och Tranås kommuner i öster. Det är i sanning ett storslaget landskapsavsnitt där landskapet under och över de karakteristiska branterna som stupar ner mott Vättern skiljer sig åt i många avseenden. Här finns allt från de sammanhängande odlingslandskapen i väster till de mosaikartade miljöerna med mjuka övergångar mellan öppet och slutet via de otillgängliga branternas och deras mångfald av värdefull flora och fauna. Inom biosfärområdet finns människor som har beslutat sig för att samarbeta i syfte att slå vakt om områdets specifika värden samtidigt som biosfärområdet skall kunna vara hållbart såväl ekonomiskt och socialt som ekologiskt. För den som vill läsa mer finns alltid Östra Vätterbranternas hemsida: http://www.ostravatterbranterna.se/

Sedan var det det andra: nämligen ?Prakt & makt?. Så lyder titeln på Jönköpings läns museums magnifika, nyöppnade utställning om adelns livsstil under 1600-talet, speglat genom greve Per Brahe den yngre och hans familj under perioden ca 1630-1680.

Visingsös grevskap som upprättades 1561 med Visingsö som nav, kom att expandera både in i Västergötland i väster och Småland i öster. En del av grevskapet var således beläget inom den norra delen av Östra Vätterbrantsområdet. År 1680 drogs grevskapet in till kronan men under de 120 år som grevskapet fanns kom stora förändringar att ske i grevskapets landskap, såväl i det storslagna som i det småskaliga. Kanske är det Per Brahe den yngre (1602?1680) som är mest känd för eftervärlden, åtminstone är det hans avtryck som fortfarande är mest synliga och som vi skall se, även har haft en påverkan på de biologiska värden som lyfts fram som utmärkande för Östra Vätterbranterna.

Greve Per Brahe d:y i sin slottstriangel med Brahehus åt vänster i bilden, Västanå längre bort och Visingsborg på Visingsö åt höger i bilden. I mitten Gränna kyrka och greven själv till häst. Lägg märke till de fylliga lövträdkronorna som sannolikt bär spår av hamling.

Per Brahe d:y fortsatte slottsbygget av Visingsborg som hade påbörjats nästan hundra år tidigare men lät även upprätta en slottstriangel bestående av Visingsborg, Brahehus och Västanå (kopplar man på det lilla jaktslottet Brahehälla i Adelöv socken får man en ojämn fyrkant, så det gör vi inte. Landskaplig symetri var idealet!) Mitt för Visingsborg lät han år anlägga staden Brahe?Gränna och skänka staden en paradgata bra mycket bredare än den vi färdas på i dag genom Gränna. Den långa gatan fortsatte upp mot Uppgränna och rätades ut till en spikrak fyra kilometer lång linje. Ingen skulle kunna påstå att greven slarvade när det gällde arkitektoniskt storslagna effekter. Medan lättare hantverk bedrevs i Brahe-Gränna kom hantverk som tarvade vattenkraft, som pappersbruk, vantmakeri, fällberedning, kopparslagning, kruttillverkning och borrbruk med mera att samsas vid Röttle kvarn där man närmast kan prata om en liten industri av vattendrivna verksamheter. På Visingsö grävdes kanaler från naturliga källor som försåg slottet och odlingar med vatten, slottet byggdes på och om och den medeltida Ströja kyrka revs, så när som på tornet, och ersattes med den praktfulla Brahekyrkan.

Staden Brahe-Gränna, numera Gränna känd för sina polkagrisar, andrémuseet och ballonguppstigningar, anlades av Per Brahe d:y 1652.

Rasmus kvarn i Röttle. Rytlofors ”Den rytande forsen” nämns första gången 1279 och kvarnar fanns här redan under medeltid. När Per Brahe d:y förvärvade Västanå 1641. Snabbt etablerade sig ett flertal industrier dit, såsom pappersbruk, vantmakare, fällberedarstamp, kopparslagarhammare, krutstamp, borrbruk för musköttillverkning och polerkvarn, d.v.s. svärdsfejeri.

Greven var inte dummare än att han kände marken brinna under fötterna, grevskapens tid var förbi och kronan behövde ta tillbaka det som den så frikostigt givit hundra år tidigare. För att visa sin rätt till grevskapet och skapa en bild av kontinuitet och icke ifrågasatt överhöghet började greven sprida ut minnesstenar i sitt grevskap, flest på Visingsö, där flyttblocket i Kumlaby åkergärde måste vara den mest storslagna. Inknackad i slingor runt stenen i flera varv finns grevens ättelängd och hans titlar, bara så att samtid och eftervärld skulle förstå vem som ägde rätten till grevskapet. Det höll till 1680, men inte förr hade Per Brahes lik kallnat innan Carl XI:s reduktion genomfördes och grevskapet drogs in till kronan som sannerligen kunde behöva inkomsterna.

Detta var det Storslagna, prakten och makten. Sen kommer vi till det småskaliga, det som gjorde prakten och makten möjlig.

Hamlade lövträd är en av de viktigaste källorna om vi ska förstå lövfodrets roll i äldre tid. Vid inventeringar i Östra vätterbranterna hittades ca 2000 lövträd som bar spår av hamling. Antalet var på Per Brahes tid givetvis mångfaldig större; i varje gårds ängsgärden och hagmarker fanns träd där man regelbundet skar lövfoder. Trots vidsträckta ängsmarker utgjorde lövfodret kanske 10-15% av boskapens vinterfoder. Ovanför Gränna och branterna fanns små gårdar och torp som troligen redan under 1500-talet lades in under grevskapet. Flera av dem etablerades vid denna tid inom ett område som i övrigt präglades av vidsträckta skogar och allmänningar. Dessa gårdar ingick i Visingsös försörjningsbas.

Hamlade träd vid Vässingsarp i Gränna socken.

Torpet Äskemålen var en sådan gård som inte bara skattade till Visingsborg, utan som var en viktig resurs som betesmark för Visingsborg.  Vid Valborgsmässotid hämtades ungboskapen från slottet och fick gå i hästhagen intill Äskemålen innan boskapen flyttade vidare till Måleskogs äng för bete efter att Måleskogs äng var slagen. Vad gäller Måleskog så anges det att höet där slås av Grännaborna, räfsas och sätts i stack av Adelövsborna varefter Grännaborna forslar ner det till hamnen där Visingsoborna tar det över till Visningsö och slottet. Torparna i Måleskog, Knuttorp och Vändelstorp skulle dessutom vardera hugga 600 kärvar lövfoder som varje höst skickas till Visingsborg som vinterfoder.

Kanske är några av de äldsta träden i Östra Vätterbranterna med spår efter hamling från ?Grevens tid?. Säkert är iallefall att greve Per Brahe påverkade landskapet både i det småskaliga som i det storslagna.

Litteratur och källor:

E42-64:1, Måleskog, Mätning 1718. Arvid Mårtensson Hagman

E42-101:1, Äskemålen, Geometrisk avmätning 1718, Arvid Mårtensson Hagman

Gullbandsson, Robin, Pålenäs, Bibbi., 2015. Utställningskatalog Prakt & Makt.

Traditionsbärarna – sammanställning av kunskap om hamlade träd och lövtäkt inom Östra Vätterbranterna. Lst Meddelande nr 2007:26 (Ref: Simon Jonegård, Skogsstyrelsen).

Winberg, Jes: Grevens minnesmärken. Urminne. Tidskrift för arkeologi i sydöstra Sverige. 2010:8. (Red: Erika Räf). s. 25?29.

Östra Vätterbranterna – ett område att vara stolt över. 2012 (Bild och text: Jenny Gustafsson, Claes Hellsten, Simon Jonegård, Pål Mernelius Erik Sollander, Smålandsbilder)