Plötsligt … en pärla av bärnsten!

Vad vi visste när vi började var att man under lång tid odlat i området, något som resulterat i hundratals odlingsrösen och terrasseringar etcetera. Hur gamla dessa odlingsspår var visste vi inte, de flesta fanns dock inte med i några äldre kartor och vi misstänkte att de var från medeltid eller ännu äldre.

Mitt bland alla röjningsrösen fanns också ett lite större stenröse som genom sin något större storlek avvek från de omgivande. Det låg alldeles i kanten av en åker som odlats fram till mitten av 1960-talet och alldeles uppenbart låg odlingssten uppslängd på röset. MEN var det bara odlingssten eller fanns det en grav därunder? I kanterna av röset tyckte vi oss se ett par större stenar, kanske hörnstenar i en så kallad kvadratisk stensättning. Med bland annat den frågeställningen tog vi oss an undersökningen. Det är klart att man är lite orolig inför det faktum att vi lägger en massa tid och pengar på att dokumentera ett stenröse som kanske lades upp för bara 50-100 år sedan. Oron fanns också hos länsstyrelsen som ringde nästan dagligen och undrade hur det gick. ? Är det en grav eller har ni konstaterat att det är ett sentida odlingsröse och kan därmed avsluta grävningen?

Med hjälp av grävmaskin, spadar, skärslevar och borstar började vi försiktigt ta oss ner i stenkonstruktionen. Ganska omgående hittade vi, förvisso ytligt i stenröset, en liten håleggad flintyxa. Den var alldeles uppenbart äldre, mer än 4000 år gammal, än vad vi till och med förväntade oss att den eventuella graven skulle vara. Fyndet räckte emellertid inte för att lugna länsstyrelsen inte heller oss själva för den delen. Efter en veckas systematiskt grävande och dokumenterande hittade vi mot botten av stenröset plötsligt ett litet runt föremål med hål i? en pärla?… av bärnsten! Efter en hastig rengöring i en vattenpöl lyste den vackert, om än med en tunn hinna av grått smutsvatten. Ganska snart fann vi ytterligare pärlor och så sakteliga började vi urskilja en rektangulär nedgrävning under stenröset. Då förstod vi att funnit själva begravningen. Det var verkligen en grav vi undersökte – en jordbegravning där kroppen lagts ner obränd. En fantastisk tillfredsställelse och naturligtvis en lättnad över att inte slokörade behöva lämna platsen med ofullbordat ärende.

Det visade sig vara en kvinnograv där personen i fråga begravts med ett magnifikt bärnstenshalsband med inte mindre än 110 bärnstenspärlor. Halsbandet hade gått sönder och pärlorna låg spridda runt kroppens överdel, eller snarare i det område där vi antog att överkroppen legat. Inget fanns kvar av skelettet, men ett mörkbrunt något fetare jordlager visade tydligt kroppens placering. Vi kunde också tydligt följa gropens kanter. På bröstet fanns en så kallad korsformig fibula i brons vilket också gav oss en bra datering av graven, 400-talet efter vår tideräknings början. Vid fotänden låg en järnkniv och i nivå med fötterna fanns en bronsring som troligen burits på någon av tårna. I huvudtrakten fanns en nål av brons, kanske en hårnål.

Av stort intresse var också att vi fann spår av textil under bronsfibulan ? ett ylletyg, i mineraliserad form, vävt i 4-skaftad liksidig kypert. Runt den helt korroderade fibulanålen fanns också fyra varv av en z-tvinnad snodd. Fibulan, som enklast kan beskrivas som en kombination av en säkerhetsnål och brosch, hade förmodligen hållit ihop något klädesplagg.

Vem var det då vi hade hittat? En person – troligen en kvinna med en betydande ställning i samhället som gravsatts ensam, skild från byns eller gårdens övriga invånare. Varför vet vi inte, men kanske skulle graven skänka platsen en särskild kraft. Vi vet att det förekommit aktiviteter under mellersta järnålder i närområdet. Det finns spår av odling, rester efter en järnframställningsugn och spridda spår av eldstäder. Dock inga lämningar efter bebyggelse eller hus.

Lite av en gåta kommer ”bärnstenskvinnan” fortsatt att vara. Spektakulära fynd i en relativt oansenlig grav, där frågor som vem och varför, aldrig kommer att få något slutgiltigt svar.