Lite grann från ovan…

Kajen ? Slottet ? Länsstyrelsen

Trettiovå meter över asfalten?

Göran Sandstedt vänder Hasselbladaren mot bastion Carolus

Bastion Carolus från ovan med de två framgrävda kanonkasematterna

Jens samlar in gråmunkarnas hampa och mullbär

Samma händelserika dag hade vi besök av projektets arkeobotaniker Jens Heimdahl för andra gången. Han gick igenom våra insamlade jordprov inne på museet. Dessutom tog vi upp ett extra djupt hål i marken – bara för att glädja Jens. Man skall hålla sig väl med experter och sakkunniga…

Faktum är att alla blev lika överraskade när det krävdes tre meters grävning för att nå ner till sjöbottnen, räknat från vår framschaktade markyta av anno 1800. Munksjön blev fort djup utanför slottet! Det har säkert varit besvärligt att bygga höga murar stabilt och hållbart så nära en brant bottenprofil. Men det ursprungliga vattendjupet har också inneburit en stor fördel. Man kunde segla in med tunga transporter och lägga till direkt vid kajen, alldeles invid sjöporten i kurtinmuren.

Och de äldsta lagren med utkastad dynga och skräp, längst därnere på sjöbottnen, visade sig innehålla oväntat spännande saker. Jens kunde identifiera fruktträd som äpple och mullbär bland växtresterna. Även kryddor och medicinalväxter som isop, humle, kattmynta och hampa dök upp i materialet, liksom pors och hjortron. Eftersom detta handlar om medeltida lager är det spår efter odling och växtanvändning vid franciskanerklostret som påträffats. Kanhända att gråbröderna har levt ett ganska gott liv här vid Munksjöns strand med både humle och pors till sitt klosteröl? Men hampan ska nog främst tolkas i sin roll som laxermedel, inget annat. Fast förekomsten av mullbär känns lite märklig i sammanhanget. Även om greve Per Brahe vid mitten av 1600-talet försökte få både mullbärsträd och silkesmaskar att trivas ute på det närbelägna Visingsö. Drömde munkarna möjligen om att få ta på något mjukt silkesplagg under den sträva kåpan?