Hedenstorps bytomt är återfunnen

Det finns många olika sätt att hitta tidigare okända fornlämningar, även om ”tidigare okänd” måste betraktas som en något flytande term. Vissa lämningar har varit kända under århundraden för att sedan falla i glömska. Det kan till exempel gälla gravhögar som blivit bortodlade eller lämningar i skogsmark som äldre tiders vägfarare har använt som riktmärken under sina vandringar.

När vägnätet började byggas ut – och rätas ut – i stor skala under 1900-talet hamnade många av dessa i glömska. En del lämningar finns omnämnda i gamla brev, färdbeskrivningar, äldre kartor, rättegångsprotokoll med mera och upptäcks på nytt när dokumenten av någon anledning tas fram och granskas på nytt. På detta sätt kunde vi lokalisera Hedenstorps bys äldre läge.

Kartor och kyrkböcker viktiga pusselbitar

När området skulle bli industrimark gjordes en arkeologisk utredning där granskning av gamla arkiv och kartor var en viktig inledande del av processen. Min kollega Ådel Franzén granskade historiska kartor och ägolängder på lantmäteriets hemsida. Hon läste också digitaliserade kyrkböcker från Sandseryds församling där de boende på gårdarna fanns upptecknade.

Från kartorna fick vi information om var byn hade legat och hur den hade sett ut på 1600-talet och i kyrkböckerna kunde vi bland annat läsa hur många hushåll som fanns på Hedenstorp och vilka yrken förutom jordbrukare de boende hade. Den äldsta kartan från 1647 – en så kallad geometrisk jordebok – visade en liten by med två gårdar. Kartan var så pass detaljerad att Ådel kunde passa in den på dagens karta. Det visade sig att på 1600-talet hade byn legat 500 meter söder om Åsens gård.

Odling och ändrad topografi

Vid den arkeologiska utgrävningen av bytomten hittade vi dåligt bevarade lämningar efter ett antal byggnader på platsen. Området har odlats intensivt ända sedan byn försvann för 200 år sedan och eftersom jordmånen består av mager sand har matjordslagret alltid varit mycket tunt – inte mer än 10–15 centimeter tjockt. Det i sin tur har lett till att plogen har rivit upp merparten av stenarna i husgrunder och endast fragment av dem återstod. För att underlätta odling och undvika skador på jordbruksutrustning har man under modern tid grävt upp hela eller delar av stengrunderna och sedan grävt ner stenarna i djupa gropar intill.

Under 1900-talet har man även ändrat topografin på platsen med hjälp av traktorgrävare eller liknande. Den tidigare ägaren av Åsens gård i vars ägor dessa åkrar har ingått berättade för mig på 1990-talet hur han hade jämnat ut ett kuperat åkerlandskap till mycket planare genom att schakta ner små förhöjningar och lägga jordmassorna i svackor. Bevis på detta hade vi även inom bytomten där det fanns till synes helt tomma ytor fria från några spår av gårdsbebyggelse. Trots fragmentariska lämningar har vi identifierat några möjliga bostadshus och mindre ekonomibyggnader främst tillhörande Hedenstorp Södergård.

Den bäst bevarade husgrunden

Tolkning av fotot ovan. Av huset kvarstår endast köksdelen, ett mindre rum upp till höger samt en svalgång eller förrådsavdelning. Ett större rum har funnits nedanför köket och ytterligare  rum bör funnits till höger i bild.

Hundra knappar och fem fingerborgar

Fynden bestod bland annat av keramikskärvor, knappar, djurben (slaktavfall), mynt och verktyg. Knapparna av metall utgjorde den enskilt största gruppen med hundra stycken. De allra flesta knapparna (och även mynten) hittades vid metalldetekteringen som genomfördes innan slutundersökningen. Antalet knappar är anmärkningsvärt – inte minst om man betänker att gården har legat obrukad periodvis. Vi har lekt med tanken att en skräddare eller till och med knappmakare skulle bott på gården. Det borde dock framgått i kyrkoböckerna, men inga sådana yrken framträder.

Inte heller har vi hittat några mängder sytillbehör som borde finnas vid en skräddargård. Visserligen fann vi fem fingerborgar – men inte en enda synål. Med tanke på att byn har funnits på platsen i minst 300 år och som mest haft tre hushåll är fem fingerborgar en rimlig mängd. Praktiskt taget all keramik var från 1600-talet eller senare. Vi hittade endast två krukskärvor som kunde dateras till tiden före 1600. Mycket flitig avsökning med metalldetektorer gav många mynt från 16–1800-tal men endast ett från 1590-talet.

Gårdens fortsatta historia

Det finns inga kartor från tiden före 1647, däremot i domböcker omnämns en gård med namnet ”Hidinstorp” i Sandseryds socken redan 1345. Under 1400-talet omtalas gården som huvudgård, det vill säga en gård som ägdes av en storman, Olof Kase. Gården hade ett antal underliggande torp och minst en kvarn vid Kvarntorpet vid nuvarande Mariebo, samt fiskerättigheter. Någon gång före 1640-talet uppstod en by bestående av två gårdar. På 1760-talet hade gårdarna slagits ihop till ett rusthållarhemman (rusthåll hade skyldighet att hålla en beriden soldat med häst för kavalleriet).

I Tveta härads dombok från år 1683 kan man läsa hur gårdarna i Hedenstorp har varit illa hävdade och tidvis legat öde. Grannarna och stadens borgare ska ha tagit säd och hö där och huggit ved i dess skogar. Åkerjordarna har varit ”mäkta magra och hårda av sandjord”. Den magra jorden gjorde avkastningen dålig och på 1700-talet har de två gårdar om 1 mantal vardera förmedlats till ½ mantal och slagits ihop till en gård (rusthåll) för att sen under tidig 1800-tal helt försvinna. Marken togs då över av Åsens gård och de magra åkrarna brukades fram till 2010-talet.

Var låg gården tidigare? 

Eftersom Hedenstorp finns omnämnd redan på 1300-talet men vi hittade i princip inga spår eller fynd från tiden 1300–1600 på undersökningsplatsen drar vi den slutsatsen att gården/byn måste ha legat någon annanstans de första 2–300 åren. Den platsen är fortfarande okänd för oss, trots omfattande schaktningar i Hedenstorpsområdet.