Ett fynd utöver det vanliga

Vid denna tidpunkt pågick rivningsarbeten av en äldre fastighet i kvarteret Graniten, Västra Storgatan 1, vid korsningen Västra Storgatan/Kyrkogatan. På rivningstomten framkom vid de fortsatta schaktningsarbetena flera hundra människoskelett. Det väckte stor uppståndelse i staden och man kunde läsa om skelettfynden i lokalpressen.

En arkeologisk dokumentation gjordes under överinseende av landsantikvarie Egil Lönnberg som då var ansvarig för Norra Smålands Fornminnesförening (senare länsmuseet). Sammanlagt dokumenterades 214 begravningar. Dessa inritades med streck för varje gravlagd på en ritning. Av ritningen kan man se hur tätt skeletten låg och samtliga var orienterade i öst-västlig riktning.

Skeletten härrörde från den medeltida stadens kyrkogård som bredde ut sig här i området i området för Västra Storgatan/Kyrkogatan och i de närmast belägna kvarteren. Kyrkan och kyrkogården var senast anlagda på 1200-talet och var i bruk fram till 1612 då staden och även kyrkan brändes inför danskarnas framfart i landet. Efter branden flyttades staden från nuvarande Väster till Öster och efter att kyrkan helt raserats, övergavs kyrkogården som föll i glömska.

Viktor Rydberg väcker kyrkogården till liv

Den som väckte medeltidsstaden och kyrkogården till liv drygt 260 år senare var författaren Viktor Rydberg som var född och uppvuxen i Jönköping. Han kom att intressera sig för sin gamla hemstad och dess äldsta historia. Rydberg började bedriva en intensiv arkivforskning i Stockholm för att få fram ny kunskap om medeltidsstaden Jönköping som man inte hade någon större kännedom om eftersom staden var helt utplånad ovan mark efter branden 1612. Resultatet av Rydbergs forskarmödor blev en skiss om ”Det forna Jönköping” som trycktes år 1880. I den utpekade Rydberg bl.a. läget för Jönköpings medeltidskyrka och kyrkogård till området korsningen Västra Storgatan/Kyrkogatan.

Senare arkeologiska undersökningar i området har också påvisat medeltida skelettfynd från kyrkogården. Trots alla exploateringar genom åren finns här än i dag medeltida gravlagda bevarade under trottoarer och under de hårt trafikerade gatorna.

Två individer

Vad var det då för individer som kraniet och käken kom ifrån? Att det är två individer är det ingen tvekan om eftersom det är en uppenbar storleksskillnad mellan kraniet och underkäken. Vilka individerna var, vad de hette eller vilka egenskaper de hade kommer vi aldrig att få reda på. Däremot kan man ta reda på om kraniet kommer från en man eller kvinna och hur gamla personerna var när de dog.

På kraniet studerades tolv drag eller detaljer och utifrån dem gjordes en könsbedömning. Anledningen till att man säger köns-bedömning och inte bestämning är att det alltid finns en viss överlappning mellan vad som är kvinnligt och manligt. Om du tittar på personer runt omkring dig kommer du att upptäcka att en del kvinnor har grövre, mer ”manliga” drag, medan en del män har finare, mer ”kvinnliga” drag. Bland de drag som studerades var hur kraftig ögonbrynsbågen och olika muskelfästen är och pannans lutning. Av de tolv dragen var bara ett neutralt till kvinnligt medan de övriga var manliga eller mycket manliga. Slutsatsen blir därför att kraniet med största sannolikhet kommer från en man.

Åldersdatering

För att uppskatta hur gammal mannen var när han dog har suturerna (sömmarna) mellan benen i kraniet studerats och även hans tänder. De flesta skallsömmar har mer eller mindre vuxit ihop vilket innebär att han troligen var runt 45-50 år när han dog. Tänderna är däremot inte alls så slitna som de borde vara för den åldern utan pekar på att han skulle ha varit omkring 18-30 år gammal. Vilken ålder är det då som är mest trolig? När skallsömmarna växer samman varierar en del individuellt och hos vissa växer de aldrig ihop. Hur mycket tänderna slits påverkas i sin tur av flera faktorer såsom personens sociala status, under vilken tidsperiod han levde men även av genetiska drag. En dansk forskare har observerat att unga människor ibland har haft mer slitna tänder än äldre individer vid dödstillfället. Det mest troliga är därför att mannen var medelålders, runt 50 år, när han dog.

Underkäken var som tidigare nämnts mindre än kraniet vilket förklaras av att käken kommer från en yngre individ, ett barn. När man bedömer hur gammalt barnet var när han eller hon dog tittar man på vilka mjölktänder som finns kvar i käken och vilka av de permanenta tänderna som har vuxit fram.
Det finns två mjölkkindtänder kvar i käken, även om de är mycket slitna. De brukar ha ersatts av de permanenta motsvarigheterna i 10-årsåldern. I käken kan man se att den andra oxeltanden, eller 12-årstanden som den också kallas, helt har vuxit fram. Barnet var därför endast 10-12 år gammal när han eller hon dog.

Anna Kloo Andersson, arkeolog och osteolog