Det finns en GIS-ingenjör bland arkeologerna

Mycket underlättas dock med expertkompetens i huset. Särskilt om GIS-ingenjören som i mitt fall även är arkeolog. Med min dubbla utbildning har jag alltid något att göra även om det inte alltid handlar om GIS. Låt oss först slå fast att arkeologens viktigaste arbetsredskap är kartan. Man kan klara sig igenom ett helt yrkesliv som arkeolog utan att någonsin hålla i en skärslev eller andra grävredskap, men ingen seriös arkeolog undgår att emellanåt befatta sig med kartor. På kartan finns kända fornlämningar markerade och nyupptäckta fornlämningar prickas in. Kartor kan användas för naturgeografiska och kulturgeografiska landskapsanalyser vilka har betydelse för tolkningen av hur landskapet har använts i äldre tider. Vid en arkeologisk utgrävning upprättas en detaljerad karta över utgrävningsområdet med alla anläggningar, fynd och prover noggrant inmätta.

En stor del av min arbetstid går åt till inmätningar och kartframställning. Antingen jag gör det själv eller bistår kollegor som på egen hand mäter och gör kartor. Vid en arkeologisk utredning eller undersökning ska alla arkeologiska objekt och fynd mätas in. Till detta används avancerade instrument. Ett litet misstag vid arbetet kan göra mätningarna mer eller mindre oanvändbara. Inmätningar ska sedan omvandlas till ytor, linjer och punkter som kan presenteras på en karta. Slutmålet är en karta av alla anläggningar, fynd och schakt mot bakgrund av allmänna kartor. Här gäller det att finna rätt balans så att det man vill säga med kartan verkligen kommer fram till läsaren. På min lott ligger även att hålla bakgrundskartor och annan generell information aktuell. Lägg till detta att den geografiska informationen ofta har olika ursprung och är inmätt i olika referenssystem; en viss anpassning kan behövas. Ekonomiska kartan och andra allmänna kartor är som regel i rikets nät. Kommunala kartor ligger i ett kommunalt nät. Och äldre kartmaterial eller inskannade kartor har inget referenssystem alls.

Bäst kommer jag till min rätt när jag får möjligheter att utveckla nya funktioner i GIS-programmen. Som för en tid sedan när en kollega hade ett tusental inmätta stolphål och härdar och undrade om det kunde gå att med någon slags automatik få fram längd och bredd på anläggningarna. Det går, men det är inte helt enkelt.

Det finns inga standardfunktioner som klarar uppgiften. Tricket är att söka efter anläggningens längdriktning. Genom att gradvis (bokstavligen) vrida anläggningens form och samtidigt hålla koll på utbredningen i såväl östvästlig som nordsydlig riktning kunde jag finna den vridning där skillnaden blev som störst och vips blev det en smal sak att få fram längd och bredd. Åtminstone så länge som formen är någorlunda oval och det är den oftast. Alla beräkningar gjordes av en programslinga och tog några sekunder för hela undersökningen. Den tid jag lade på programmeringen var mindre än den tid det hade tagit att mäta alla anläggningar manuellt och nu är verktyget redo och klart att göra samma sak för andra undersökningar.

När jag ändå var i programmerartagen passade jag på att ta fram ett verktyg för att beräkna längd och bredd av sökschakt. Schaktens area och omkrets kan man få fram ur formens grundläggande egenskaper. Schakten är som regel mer eller mindre rektangulära och därmed är arean produkten av längd och bredd och omkretsen är dubbla summan av längd och bredd. Detta stämmer även om schakten är grävda i vinkel, under förutsättning att bredden är densamma. Ägna en stund åt ekvationslösning och voilà: en andragradsekvation vars ena lösning är längden och den andra är bredden! Nu blev det väldigt tekniskt en stund men om några inte hängde med i alla detaljer gör det inte så mycket. Poängen här är att om man bara kommer på rätt metod kan man få datorn att utföra samma uppgift igen och igen och därmed kan man få mer tid över till annat.

Ett annat utvecklingsarbete jag har lagt lite tid på under hösten är några funktioner för att halvautomatiskt lägga till olika kartdata till en karta, anpassa kartans storlek till några olika standardstorlekar som passar våra rapporter och enkelt hitta en lämplig kartskala. Detta har redan rönt en viss uppskattning bland mina kollegor.

Det senaste året har jag ägnat en hel del tid åt ett projekt kallat StadsGIS. I det sammanställer vi alla uppgifter om äldre arkeologiska undersökningar i Jönköping och Eksjö till ett GIS och tar fram rutiner för att kunna ajourhålla det i framtiden. Men det hoppas jag kunna skriva mer om i ett annat sammanhang.

Ingvar Röjder
GIS-ingenjör och arkeolog