Dannäs, en komplex historia

Vid Bolmens norra strand ligger Dannäs. Näset som sticker ut i sjön har gett en by dess namn som i sin tur har gett namn åt socknen. Redan under medeltiden fanns frälset representerad i området med en sätesgård som kanske var befäst. Kring sätesgården växte en by fram, som, när vi möter den i de kamerala källorna bestod av sju gårdar, varav sex ingick i Stureättens godsinnehav. I samband med nordiska sjuårskriget 1563-1570 brändes byn och när vi åter möter Dannäs i källorna under 1500-talets senare del är det i form av ett säteri som så att säga ”slukat” hela byn. På den äldsta kartan över området från 1685 är säteriet beläget i samma läge som i dag, men den vackra huvudbyggnaden som finns där nu är från sent 1700-tal. Det finns mycket att säga om dagens tilltalande säterimiljö och inte minst de väggmålningar av det omkringliggande landskapet som finns en trappa upp i huvudbyggnaden. Men vi skall koncentrera oss på fornlämningabilden. Eller bristen på den. När jag studerade kartan över Dannäs-näset slog det mig att det borde finnas mer ”fornt” i området, inte minst bebyggelselämningar efter den by som avhystes på 1500-talet. Under en helg i maj anställde jag och en kollega en ”frivillig” inventering av området. Dannäs socken inventerades av Riksantikvarieämbetet under sent 1970-tal, då fossila åkermark endast togs med om den innehöll indelande element som stensträngar eller terrasser. Därför fanns det också någon registrerad fossil åkermark där terrasseringar kunde påvisas. Vissa indikationer på att området kunde innehålla bebyggelselämningar av äldre karatktär gav det på ekonomiska kartan utpekade Vinstagärdet, ett mycket pregnant namn som dels visar ett -stanamn och dels antyder att ett gärde funnits till enheten. I äldre kartor fanns ett torp vid namn Vinsta i området, men det kan mycket väl ha tagit namn efter en äldre enhet. Under två dagars inventering framkom: över 1000 nya röjningsrösen, vidsträckt terrassindelad åkermark, bland annat vid Vinsta, flera husgrunder samt möjliga nya gravar. Nu gäller det att sätta in de nytillkomna fornlämningarna i en kontext. Klart är att flera av de dagsverkstorp som kan beläggas i kartmaterial från 1700 och 1800-tal är belägna på tomter efter den övergivna byn, äldre fossil åkermark omger mindre ytor med klar ”torpåkerkarraktär”.  Men den fossila åkermarken sträcker sig långt ut i de områden som i äldre kartor betecknas som ängsmark, hagar och utmark. Fornlämningabilden visar att man bott och brukat  i området sedan bronsålder.

Intressant är också Lusthusbacken, där en av 1700-talskartorna utmarkerar läget för ett lusthus under säteriet. Men det är inte lämningarna efter ett lusthus som döljer sig under raä 15, utan troligen grunden till den sätesbyggnad som byggdes i området efter att byn hade bränts. Troligen låg sätesgården här tills den flyttades till sitt nuvarande läge under 1600-talet. En djup stensatt källare förbryllar och gäckar, liksom en inhägnad plätt som närmast för tankarna till trädgårdsparterrer till säteriet. Än så länge är Dannäs ett ”hobbyprojekt” men förhoppningen är att det ska kunna gå att kasta lite mera ljus över de komplexa lämningarna framöver. Redan i juni kommer karteringar att äga rum och sen blir det att sno till en vettig frågeställning och söka sig till en fond som fortfarnde ger pengar till grundforskning och inte bara metaforskning. Fortsättning följer.