Med ett arabiskt silvermynt runt halsen

Fynd av metall som kommer tillbaka efter konservering brukar alltid vara spännande att få packa upp. Oftast har man redan vid fyndtillfället förstått vad man hittat – men ibland är det bara en rostig järnklump som skickas iväg. När föremålen plockas fram ut sitt skyddande hölje av kartong och papper kan det kännas som julafton, när föremålet kan berätta ytterligare saker om den plats eller de människor som använt det. Så var fallet när ett litet hänge i silver packades upp i höstas.

För flera år sedan återställdes en skadad grav på gravfältet RAÄ-nr 70 vid Sörsjö i Värnamo socken och kommun. Av misstag markbereddes delar av gravfältet inför nyplantering av skog. Ett av gravrösena hade blivit så skadat att det behövdes totalundersökas.

Gravfältet bestod av ca 50 synliga gravar, fördelade på ca 40 högar och ca 10 runda, fyllda stensättningar. Graven som undersöktes var 4 meter i diameter och ca 0,4 m hög. I översta stenlagret på rösets topp fanns två ovala spännbucklor nedstoppade, stående på kant och tämligen oskadade. Här kan ni läsa rapporten.

Gravgåvor som visar ställning i samhället

I brandlagret centralt i graven hittades resten av fynden och de brända benen efter begravningen. Bland fynden fanns en fingerring av brons, en bälteshake i järn,ett myntliknande hänge av silver och ett litet skiffer-hängbryne tillsammans med obestämbara järnfragment. Fynden kunde dateras till 900-talet e Kr, alltså vad vi kallar vikingatiden.

Analysen av de brända benen från den gravlagda människan visade att det troligen varit en kvinna i 20-25-års åldern. Kroppen hade placerades på ett bål som tändes på. Med på bålet har även en fullvuxen häst och en medelstor fullvuxen hund funnits förutom de gravgåvor hon fick med sig. Att få med sig både en häst och en hund på gravbålet hör inte till vanligheterna. Djuren och myntet tyder på att hon eller hennes släkt har haft en upphöjd ställning i samhället.

Det myntliknande hänget visade sig mycket riktigt vara ett mynt, ett arabiskt med text på båda sidor och med en trasig upphängning i ena kanten. Myntet har varit en del i ett halsband som den gravlagda unga kvinnan haft på sig, där även hänget i skiffer kan ha ingått. Hon har haft på sig fina kläder med spännbucklor tillverkade i brons som hållit uppe den hängselkjol som bars utanpå en linnesärk.

Varför mynt?

Mynt som gjorts om till hängen förekommer i kvinnogravar under perioden 800-1100-talen med en tyngdpunkt av arabiska mynt under den första halvan av perioden och tyska och engelska under den andra halvan. De arabiska mynten har använts dels för sitt silvervärde men troligen mest för att de ansetts vara vackra och kanske även för att de uppfattades som exotiska och relativt ovanliga. Ornamentiken eller texten har saknat innebörd för den småländska kvinnan. De engelska mynten hade ofta ett kors i mitten och dessa mynt användes just för att man med hjälp av korset kunde visa att man var kristen.

I Värnamo har alltså en ung kvinna stolt gått runt med ett arabiskt silvermynt runt halsen, ett föremål som hon troligen var ganska ensam om att äga. Hur detta mynt har hamnat i Sörsjö för över 1000 år sedan, är en annan historia?