Är skräp alltid en sopa? Del 4

Ett mycket vanligt fynd som vi hittar vid undersökningarna är små bitar av pipskaft både med och utan dekor. Ibland så sitter piphuvudet kvar men för det mesta är det bara skaftet kvar. Detta kommer från en verklig vanlig sopa som man förbrukade, både i stora mängder och i snabb takt under 1600-1700-talet. Piporna är tillverkade av vit lera och användes för att röka tobak.

Tobaken kom från Amerika och spred sig över världen. Då den kom till Europa spred den sig först bland överklassen, där den framförallt snusades.

Rökningen ansågs först ha flera positiva medicinska effekter. Den kunde inte bara bota en mängd sjukdomar, utan skulle dessutom ge en behaglig röst. Speciellt lämpligt sades rökning vara för sjömän, fiskare och folk boende i fuktiga miljöer. Vilket faktiskt gällde för den största delen av Jönköping på 1600-1700-talet. Rökningen blev snabbt populär i breda folkliga kretsar; bruket spred sig bland sjömän och med hemvändande soldater från trettioåriga kriget. England och Holland blev de stora producenterna på pipor. Det äldsta pipfyndet i Sverige med en säker datering påträffades ombord på regalskeppet Wasa som sjönk 1628.

Det första svenska pipbruket öppnades i Stockholm av två holländare på 1650-talet. Det var dock först runt mitten av 1700-talet som tillverkningen kom igång i större skala. Under 1700-talet startades ett flertal pipbruk i Stockholm och på andra platser i landet, bl.a. Norrköping, Falun, Arboga, Karlskrona och Varberg. Den inhemska produktionen tog verklig fart efter år 1747, då ett importförbud på kritpipor infördes. År 1729 öppnade den kände potatisodlaren Jonas Alströmer ett pipbruk i Alingsås och blev snart den överlägset störste svenske tillverkaren.

Piporna hade långa ömtåliga skaft, de kunde vara upp emot 0,5 meter långa. De har haft både enkla punktdekorer men även så kallade figurala pipor med själva piphuvudet utsmyckat som ett riktigt huvud. Från början var piphuvudet mycket litet eftersom tobaken fortfarande var dyr och exklusiv men under 1700- talets gång blir de allt större. Pipan kunde även köpas stoppad och sedan slängas efter att den rökts färdigt. Så detta skräp kan egentligen jämföras med dagens fimpar.

Piporna har inte haft något stort värde, de var billiga i inköp och de hade en kort livslängd. De användes och slängdes, men skräpet kan ge oss information om vardagen under 1700-talet.

Susanne Haltiner Nordström