Är skräp alltid en sopa? Del 2

En vanlig fyndkategori som påträffas vid stadsgrävningar på öster i Jönköping är kakel från kakelugnar. Kakelugnsmakare, eller pottmakare som de också kallades, finns dokumenterade från bland annat Stockholm och Vadstena i början av 1500-talet. Under 1700-talet blir Jönköping ett  centrum för lergodstillverkning och runt 1750 finns sex stycken krukmakarmästare med verkstäder och lärlingar. Den första krukmakaren som är känd är Per Pottmakare som omnämns första gången 1618.

Vid mitten av 1700-talet fick kakelugnen ett uppsving i Sverige med introduktionen av ny konstruktion med rökgångar, där värmen utnyttjades bättre.

Den vanligaste typen av kakelugn som tillverkades inom kvarteret Diplomaten var enfärgade grönglaserade och gula kakelugnar samt sådana dekorerade med rombnät eller marmorering på vit/beige grund. Grundformen har varit densamma såväl för modeller med raka sidor som för runda. Några har haft hörnbalustrer och plastiska vågband. Ett formfragment signerat JS (Isak Sjöstrand) 1750 kan ha varit använt till att formge just en sådan baluster. En vacker pressform för en faunfigur hittades vid Östra torget som troligen har varit en del av ett av mönsterkrön.

De vit/beige glaserade ugnarna har haft en annorlunda profil och dekor i form av den åttauddiga stjärnan. Här har både kaklet och stjärnan haft två olika färger i en så kallad blockkombination, där färgen på stjärnan på ena sidan sammanfaller med bottenfärgen på den andra halvan av kaklet.

Verkstäderna har tillverkat kakelugnar, men i Diplomaten, dvs nuvarande arkivhuset, har man gjort det i större skala. Det finns även bevarade stående kakelugnar i herrgårdar i Jönköpingstrakten, till exempel Gunillaberg i Bottnaryd, som troligen tillverkats i Diplomatenverkstaden.

Krukmakarnas levnadssituation var inte alltid lätt. De förekommer ofta i domstolshandlingar då de hamnade i slagsmål och dispyter. De blev aggressiva och hade humörsvängningar vilket berodde på den dagliga användningen av bly. I äldre handlingar står ofta om krukmakare som lider av frossa och är sjukliga. Hanteringen av bly var mycket farlig och blyförgiftningen visade sig i förlamning och nedsatt rörelseförmåga i händer och fötter. Det centrala nervsystemet påverkades med sinnesförändringar, svårighet att sova, kramp, avmagring och blodbrist. Många av hantverkarna fick blykolik vilket gav svåra smärtor i buken och inre organ påverkades. I dessa familjer fanns många fler rörelsehindrade och förståndshandikappade än i övriga familjer. Särskilt var det barn och ungdomar som drabbades, även om de inte alltid var inblandade i själva produktionen av keramiken. Så alla dessa vackra kärl och kakelplattor kostade hantverkarna och deras familjer hälsan utan att man visste om hur farlig hanteringen var.

De påträffade kakelplattorna kommer mestadels från själva krukmakartomten där de misslyckade bitarna slängdes på platsen eller när kakelugnen i husen gick sönder/blev omodern och delarna kastades ut.

Susanne Nordström