Monumentalkonsten

Flera skisser visar Bauers mödosamma arbete med projektet. Det är tydligt att han låter sig inspireras av ungrenässansens mästare. I den strama, väluppbyggda kompositionen går de dämpade färgerna i en blågrå skala med små accenter i guld – riddarens brynja och hästens betsel. Bakgrunden domineras av stiliserade moln.

Motivet visar den helige Martin som reser sig i hästens stigbyglar, för att med sitt svärd skära sin röda mantel och ge skynket till en naken tiggare. Bauer kämpade för att fånga rörelsen när den helige Martin majestätiskt reser sig på hästen, samtidigt som tiggaren sträcker sig underdånigt mot sin välgörare.

”Jag har vridit och vänt på St. Martins högra arm i alla möjligheter som finns. Att resultatet inte är fullt så vackert som jag hoppats kan nu mera inte hjälpas. Den nakne mannen blir bra. En utmärkt rörelse och ett skapligt huvud.”
(Brev till Esther, 1/9 1913)

Deltar i dekoreringstävling

1914 utlyses en konstnärstävling för landets mest omtalade utsmyckning. Det gäller att skapa ett förslag för dekorering av vigselrummet i Stockholms rådhus, ritat av arkitekten Carl Westman.
Många svenska konstnärer deltar i tävlingen med högst varierande idéer; en del radikala och progressiva, andra försiktigt dekorativa.

Bauers förslag tillhör snarare den sistnämnda gruppen. Det knyter an till medeltida kalkmålerier i svenska kyrkor. Motivet visar Adam och Eva, och deras nakna kroppar är målade i Bauers omisskännliga stil. Även detta bibliska motiv blir i Bauers händer en sagobild, där kärleksparet – sagans prins och prinsessa – omges av livets träd.

Självförtroendet brister

Utkastet är vackert och imponerande, men det blir tyvärr aldrig verklighet. Det är tänkt att sträcka sig över tre nischer och valv och det föreställer Paradiset med tät, exotisk vegetation. Bauers skisser visar att han stiliserar bakgrunden i allt högre grad. Kompositionen fylls med ett överflöd av blad- och grenverk, målat i mycket tunn linje. Han arbetar med förslaget under en längre tid, men i sista stund brister självförtroendet igen. Kanske räds han den stenhårda konkurrensen, då tävlingen lockar många av Sveriges mest framstående konstnärer. Han väljer att inte lämna in sitt bidrag.

”Jag har gjort så mycket den sista tiden ? men resultatet är strängt taget bara lite mera erfarenhet. Idag var inlämningsdagen på täflan om äktenskapsrummet, men i förrgår beslöt jag efter stor vånda och mycket öfvervägande att ej lämna in mina förslag. Det kändes riktigt skönt och jag är mera nöjd med mig själf än hvad jag varit på länge. Det var ett par figurer som ej ville forma sig som jag ville, och kunde jag ej komma med något bra så är det gifvet bättre att ej komma alls och hvad jag gjort kan komma till godo en annan gång.”
(Brev, odaterat, 1914)

Isaac Grünewalds modernistiska förslag vinner tävlingen, men det blir av olika anledningar aldrig utfört. Uppdraget går så småningom till dekorationsmålaren Filip Månsson.

John Bauer fick 1917 i uppdrag att skapa utsmyckningen för en flickskola i Karlskrona. Han planerade även här att utföra en muralmålning och studerade noggrant förutsättningarna i lokalen. Projektet blir aldrig utfört men det förberedande arbetet resulterar i en två meter hög oljemålning föreställande Freja.

Den nordiska fruktbarhetsgudinnan blir ”Sagoflickan” i ny gestalt, hon har fått en klassisk och monumental behandling. Kvinnans långa, guldfärgade hår påminner om Bauers tidigare sagoprinsessor, men till skillnad från de späda prinsessorna har ”Freja” blivit en kraftfull gestalt med breda axlar. Hon är barbröstad (vännerna kallade retsamt målningen för ”bröstbild av fru Bauer”) och ett skynke täcker hennes särade ben.