Innovativa takmaterial

Vård och underhåll av vår bebyggelse kräver stora resurser och i alla tider har man väl försökt förbättra teknik och material. Låg kostnad, lång hållbarhet och enkelt underhåll är tre aspekter på detta, men vackrare utseende har också varit betydelsefullt. Men oftast har man inte kunnat uppfylla alla önskemål samtidigt. När bondehushållet under andra halvan av 1800-talet övergav torvtaket på bostadshuset för att använda tegelpannor i stället vann man visserligen hållbarhet, men kostnaden var hög. Dessutom kostade tegelpannorna pengar, medan torvtaket snarare kostade egen arbetstid.

Många kyrkor var fram till 1800-talets andra hälft försedda med spåntak, men spånen började bli dyra att framställa och underhålla. Därför prövade man alternativa lösningar. På torntaket till Skirö kyrka påträffades för några år sedan resterna efter takpapp. Kanske kom den från Munksjö pappersbruk i Jönköping, som började tillverka takpapp på 1860-talet. Pappen i Skirö låg i kvadratiska ark och var struken med beckartad tjära eller stenkolstjära.

Kyrkan i Kållerstad uppfördes 1858, men år 1900 försågs den med ett troligen unikt tak av betongp

lattor. Vi vet inte vem som levererade pannorna och kanske var det en lokal innovatör som utformade dem. Plattorna var kvadratiska och lades så att den bildade ett diagonalmönster. Taket på Kållerst

ads kyrka höll i många decennier och byttes ut först 2013.

Ett annat nytt takmaterial som introducerades i landet 1907 var eternit eller plattor av asbestcement. Arkitektkåren var redan tidigt mycket tveksam till att lägga eternit på kyrkor, men omkring 1910 skedde detta i några fall. Huskvarna och Hjälmseryds kyrkor fick eternit från tillverkaren i Lomma, men inget av dessa tak finns kvar i dag.

Rivningen av eternittaket på gravkapellet invid Huskvarna kyrka ca 2000.

Text: Anders Franzén, foto: Margareta Olsson och Anders Franzén