2600 lägenheter av en miljon

Det område i Jönköpings läns som kanske framförallt förknippas med miljonprogrammet är Råslätt, i södra utkanten av Jönköping. Råslätts gård låg utanför stadsplanelagt område, då staden köpte in marken 1955.

Under 1960-talets början tog planerna på ett nytt bostadsområde fart. Genom att bygga med fabrikstillverkade betongelement, kunde staden få del av det så kallade förhandsbeskedet. Det var en ny statlig låneform som gavs till bostadsbyggnadsprojekt som omfattade mer än 1000 lägenheter och som byggdes med industriella metoder. Lånesystemet var annars kvoterat, men med det nya förhandsbeskedet kunde man planera större volymer och över flera år.

De första planerna presenterades 1964 och man planerade då att området skulle byggas i sex våningar och med ett underjordiskt trafiksystem och gator. För att Råslätt skulle bli stadslikt tänkte man sig slutna kvarter. Kommunens bostadsbolag, Stiftelsen Bostadshus, nuvarande Vätterhem, utsågs till byggherre för hela området. År 1965 gick uppdraget att rita området till arkitekt Lars Stalin, som hade ett eget arkitektkontor i staden sedan slutet av 1950-talet. Lars Stalin var en socialt medveten arkitekt som engagerade sig i boendefrågor men också i materialfrågor och tekniska lösningar för att nedbringa byggkostnaderna.

Planerna ritades delvis om och genom att lägga parkeringarna utanför området istället för i två plan kunde man förbilliga produktionen. Råslätt består lite enkelt beskrivet som två bostadsområden med ett centrum i mitten. Det norra området är mest lik den ursprungliga kvartersplanen med huskroppar i nord-sydlig riktning, medans den södra delen är friare gestaltad, där gångstråken går i öst-västlig riktning. Bostadsområdet uppfördes under åren 1968-1972, centrumområdet stod klart 1975.

Den lägre centrumbebyggelse i områdets mitt, innehåller butiker, service, kyrka, simhall och skola. I bild folktandvården.

Råslätt har precis som andra miljonprogramområden kritiserats för att vara för stort och för enahanda. Att området är stort, går ju inte att ifrågasätta. Frågan om monotoni och de estetiska uttrycken är alltid en fråga om smak. Råslätt uppfördes i betong, i stommar men också fasader och balkonger. Husen gestaltades som monumentala skulpturer med vertikala och horisontella band genom att nyttja olika struktur i betongens ytskikt, dels den råa betongen med spår efter formbrädor, dels betong med frilagd ballast och balkongerna som urholkade schakt. En subtil estetik som präglar modernismen och brutalismen. Tron på materialens inneboende skönhet och funktionens klarhet. Värden som dock kan vara svåra att uppfatta för det icke tränade ögat som kanske ser allt som grått. För att råda bot på färglösheten genomfördes ett stort ommålningsprojekt under 1980-talet under ledning av konstnärerna Jon Pärson och Lennart Joanson. Fasaderna målades i glada pastellfärger, ett tidsskikt som i backspegeln på sitt sätt kanske är lika daterande som 1960-talets betongarkitektur?

Britt-Marie Börjesgård

Den främsta källan till inlägget är foldern ”På vandring i Råslätts gård” skriven av Lars Wängdahl 2001 och producerad av Kulturförvaltningen Jönköpings kommun.