Dokumentation efter branden i Eksjö

Under tidig morgon den 16 augusti drabbades Eksjö gamla stad av brand. Elden startade i kvarteret Ciselören 1, den så kallade Forssellska gården. Tack vare installerat sprinklersystem och en snabb och massiv insats från räddningstjänsten kunde branden i stort sett begränsas till denna fastighet. Förödelsen kunde annars har blivit än värre.

Ciselören 1 är ett av Eksjö stads dryga 50-tal byggnadsminnen. Bebyggelsen i Eksjö är skyddad som en samlad helhet, vilket gör att vissa byggnader är omistliga, andra har i sig inte samma dokumentvärde, men är viktiga för stadsbilden och bidrar till helheten. Vissa fastigheter är väl dokumenterade, kring andra är kunskapen mer generell. Kvarterindelningen för denna delen av staden fastlades redan under 1600-talet. Den nu brandskadade gården består sedan 1700-talet av två sammanlagda tomter. Förändringar utförda under 1800-talets mitt och under 1900-talet finns delvis dokumenterat i handlingar och bygglovsritningar, men den äldsta historien är relativt höljd i dunkel.

Branden är en tragedi av stora mått men ger samtidigt en möjlighet att samla mera kunskap om den aktuella fastigheten. Under släckningsarbetet bröts delar av panelen bort och blottlade den timrade fasaden och den underliggande strukturen blev tydlig på ett sätt som den inte varit tidigare. Skarvar mellan olika byggnadskroppar, olika timringsteknik och olika utformade knutar framträder.

Då de aktuella byggnaderna i den kringbyggda gården är för skadade för att kunna återuppbyggas har länsstyrelsen beslutat skiva om byggnadsminnet och kommunen har lämnat rivningslov. Länsmuseet genomför på länsstyrelsen uppdrag och med särskilt stöd från Riksantikvarieämbetet en dokumentation av fastigheten inför sanering och rivningen av brandresterna. Viss dokumentation kommer också att ske parallellt med rivningsarbetena. Då fastigheten är så kraftigt brandskadad blir det dock svårt att undersöka interiörerna utan arbetet koncenteras i huvudsak till fasaderna och gården.

Rivningen gör det möjligt att såga ur virke för att kunna göra dendrokronologiska dateringar av timret på ett flertal ställen i byggnaderna. (Markeringarna på bilderna ovan är för att kunna ta dendroprov, men också för att spara en fint timrad knutkedja som ett åskådningsexempel.) Dateringarna kommer att utförs av Lunds universitet och bygger på att man studerar trädens årsringar. Finns vankanten bevarad kan man med stor noggrannhet och precision avgöra när trädet är fällt. Genom att man redan sedan tidigare har tagit borrprover av timmer i Eksjö så har man relativt gott med jämförande material vilket också säkerställer dateringarna.

Efter våra första besök på plats kan vi konstatera att det hus som har genomgått de kraftigaste förändringarna, byggnaden med fasaden mot Norra Storgatan, är det i grunden äldsta huset, vilket timringstekniken avslöjar.

Under den borttagna panelen finns rester av en ålderdomlig slättimrad fasad.

Det är ett arbete med dubbla känslor, det är oerhört tragiskt med det liv som gick till spillo och så sorgligt att Eksjö gamla stad har förlorat en av sina pärlor, med den genuina gårdsmiljön. Men det är också spännande att få tillfälle att blicka in och på djupet kunna analysera material, tekniker och byggnadsskeden på ett sätt som annars inte är möjligt.

I en sådan här situation, när katastrofen har inträffat, gäller det att trots allt att försöka få ut så mycket information som det går ur resterna.

Den drygt hundraåriga kastanjen, gårdens vårdträd, spirar igen efter några kraftiga regn. Vilket i sig är hoppingivande.

Britt-Marie Börjesgård