Orgeln i Svenarum – en musikalisk klenod

Schiörlinorgeln i Svenarums kyrka, en musikhistorisk raritet som väntar på att åter få klinga. I bakgrunden ses 1951 års pneumatiska orgelverk som nu är demonterat. Foto: Mattias Sörensen.

Schiörlinorgeln i Svenarums kyrka, en musikhistorisk raritet som väntar på att åter få klinga. I bakgrunden ses 1951 års pneumatiska orgelverk som nu är demonterat. Foto: Mattias Sörensen.

Det talas idag mycket om att kulturarvet inte bara är något materiellt utan att det även omfattar det vi inte kan se eller ta på, vilket i sig inte är någon nyhet, traditioner, berättelser och så förstås musiken. Orgeln är då extra intressant eftersom den låter oss uppleva såväl klang som arkitektur och hantverk. Men de riktigt gamla orglarna i landet är idag lätt räknade. Därmed är det inte många instrument som verkligen kan ge lyssnaren en äkta upplevelse av hur orgelmusiken faktiskt lät för mer än 100 år sedan. 1900-talet har gått hårt fram mot flertalet historiska orgelverk i landet allt efter växlande ideal. De har byggts om, fått ny klang eller rentav skrotats. Av dagens svenska orglar är bara 10% bevarade från tiden före 1860, och bara 2-3% från före 1800!

En av dessa musikaliska klenoder står på läktaren i den nyrestaurerade kyrkan i Svenarum, söder om Jönköping. Den stora om- och tillbyggnaden av kyrkan i gustaviansk stil 1798 kröntes med en storstilad gåva från ägarna till Hoks bruk, landshövding J A Stedt med maka, Ulrika Ehrenpreus. På läktaren monterades nämligen en 13-stämmig orgel med en manual och bihängd pedal, som tillverkats av en av tidens bästa svenska orgelbyggare, Pehr Schiörlin i Linköping. Schiörlin (1736-1815) hade utbildats hos Linköpingsmästaren Jonas Wistenius, som i sin tur fick sin utbildning i Königsberg och präglades av det klassiska tyska orgelbyggeriet. Schiörlin fick själv sedermera kontakt med ledande franska orgelyggare, varför tysk tradition och spirande fransk romantik kom att sammansmälta i hans senare verk. Schiörlin byggde ett 80-tal orglar i främst Östergötland och Småland. Av dessa återstår idag bara 14 stycken, däribland hans mästerverk i Gammalkil från 1806 samt orglarna i Nässjö (1795) och Kråkshult (1811). Idag betraktas dessa orglar som omistliga kulturarv.

Orgeln i Svenarum, med sin präktiga gustavianska fasad, blev om- och tillbyggd år 1865 av orgelbyggaren Johannes Magnusson från Lemnhult, en av sin tids mer framstående självlärda orgelbyggare. Han lade till en andra manual och en självständig pedal, men lämnade mycket av Schiörlins väderlådor och pipor relativt intakta. Idag får man säga att även Magnussons arbeten är av högt värde. Men 1951 dömdes Schiörlinorgeln ut och man byggde en modern pneumatisk orgel bakom den gamla och magasinerade pedalverket. Schiörlinorgeln stod kvar, men stum, reducerad till enbart en dekor i kyrkorummet. Det positiva i sammanhanget är att orgeln fått stå i det närmaste orörd sedan 1860-talet, varför den besitter en stor potential. Efter en varsam restaurering skulle den åter kunna klinga i sin forna prakt och återta sin avsedda roll i kyrkorummet, samt därtill utan tvekan bli ett besöksmål för orgelälskare från när och fjärran.

Robin Gullbrandsson

Svenarumsorgelns disposition:

Manual

Borduna 16′ (1865)

Principal 8′

Gedackt 8′

Octava 4′

Spitzflöjt 4′ Bas

Spitzflöjt 8′ Diskant

Gamba 4′

Qvinta 3′

Octava 2′

Mixtur 3 chor

Trumpet 8′ Bas/Diskant

Pedal

Bihängd (1865), tre självständiga pedalstämmor magasinerade.