Trakten med de vackra dörrarna

Ibland får vi i uppdrag att göra totalinventeringar. Det är alltid spännande att få möjlighet att gå ner på djupet i en bygd, att studera och dokumentera all bebyggelse i fält men också få tillfälle att granska gamla arkivhandlingar för att på så sätt få en djupare förståelse över utvecklingen i det specifika området.

Våren 2003 genomförde vi på uppdrag av länsstyrelsen i Kalmar län en inventering av fem byar i gränstrakterna mellan Jönköpings och Kalmar län med Virserum som närmaste tätort. Inventeringen var en del av en pågående utredning om byarna Harghult, Skinnskälla, Ryd, Högeruda och Gränö skulle bli ett framtida kulturreservat.

Småland är Småland och man kan kanske tycka att det ena är det andra likt men så är det inte alltid. Vi stötte på det som kan betraktas som typiskt småländskt  men också sådant som är unikt och särpräglat för området. Här i trakten finns till exempel en tradition med väldigt fint snidade entrédörrar och omfattningar. Dörrarna har motiv som reliefskurna urnor, stiliserade blommor och geometriska mönter. Stilprägeln på dörrarna pekar mot 1800-talets första decennier, men traditionen har fortlevt länge, då dekorerade portar finns även på byggnader från senare delen av 1800-talet. Möjligen är det då fråga om så kallad stilretardering, där klassicismens och empirens stildrag levt kvar lokalt.

Även om husen i några fall i övrigt hade moderniserats har dessa portar vårdats och bevarats, vilket visar att de i alla tider har tillmätts värde. Att dörrarna är speciella uppmärksammades redan på 1920-talet då Nordiska museet genomförde byundersökningar. Men vem eller vilka som har skurit dessa fina dörrar kom tyvärr inte heller vi på spåren. Dörrarna finns inte bara i de inventerade byarna utan i ett vidare område runt Virserum. Den legendariske etnologen och byggnadsforskaren Sigurd Erixon har t.ex. skrivit om traktens portar i ”Folklig bebyggelse och byggnadskultur. Boken om Njudung” från 1947.

De vackra pardörrarna på detta gamla boningshus är väl dolda av ett buskage, men intressanta genom sin troligen genuina färgsättning i järnoxidrött.

Hur det gick med planerna på kulturreservat? Det blev inget. Området var mycket intressant både ur kulturhistorisk och biologisk synvinkel, men det var kanske för stort för att kunna få till ett enigt beslut mellan alla involverade parter.

Detta till trots, så har vårt arbete kommit till nytta, kunskapen om bygden, odlingslandskapet, husen och dess historia har ökat. Innevånarna ser nog med lite mera stolthet på sin bygd idag, trots allt.