Vallby – den försvunna byn
Publicerat: 8 apr, 2016Platsen ligger en kilometer söder om Visingsö hamn, i den 200-åriga ekskogen. Lövsly växer där och nässlorna ser ut att trivas utmärkt i den feta jorden. Idag ser man inget av den medeltida byn Vallby som låg i östsluttningen ner mot Vättern. Men minnet lever kvar hos öborna, som fortfarande kallar området för Vallby och som använder platsen som märke när man ska sätta ut sina lake-kojor på vintern. På en karta från 1708 beskrivs området ?Wallby slätt Gambla husröör?. Vad fanns det här för by och varför försvann den?
Vallby tas upp i jordeböckerna från 1540-talet. Då fanns där tre hemman och man kan se att en Arvid Amunsson och en Sven Bengtsson Dräng brukade gårdar i byn. När grevskapet Visingsborg bildades på 1560-talet och greve Per Brahe den äldre förlänades 10 hemman på ön var det Vallby han fick tillsammans med byarna Ströja och Husaby. Vad som hände med Arvid och Sven vet vi inte, men de var inga skattebönder som ägde sina gårdar och hade därför ingen besittningsrätt. Från år 1561 benämns gårdarna som ?öde?. Sedan har området vid Vallby ingått i grevskapets marker och efter reduktionen har det tillhört kronan eller staten, som sedan på 1830-talet planterade ek på platsen för marinens skeppsbyggen.
På 1970-talet kom dock delar av den gamla byn upp i dagsljuset igen när sommarkurser i arkeologi arrangerades. Under de här kurserna hittades konstruktioner av skiffersten men också fynd som hjälper oss att ge liv åt byn. Vanligast var fynden av tegel, kalkbruk, spik och ben. Men man fann också hästskosöm, broddar och en stigbygel som vittnar om hästhållning. Nätsänken, en sländtrissa, en bennål och en skära visar på det dagliga bylivet med hantverk och arbete. Kamfragment, knivar, knappar och spännen har varit någons personliga ägodelar. Kanske Arvids eller Svens?
Vissa fynd är extra bra för datering. Mynt är ett sådant och i Vallby fann man ett så kallat vitten från Kristian I regeringstid, som var mellan 1448 och 1481. Ett extra intressant fynd var det åttkantiga bronsmärket. Det är 2,5 cm i diam. har en blomma med fem kronblad och ett kors i varje kronblad. Hålet i märket visar att det varit fastsatt vid något, kanske läder eller tyg. Liknande märken har hittats i klostermiljöer som Vreta, Alvastra och Gudhem, men också i stadsmiljöer som Linköping och Lödöse. Bronsmärkena är daterade till 1300-tal.
Vad vet vi mer om Vallby? Jo, utifrån tiondelängderna kan man se att man odlade korn och råg där. Benmaterialet som har analyserats visar att de flesta tamdjur från tiden fanns i byn och att det främst handlar om matrester från en bondgård. Man jagade småvilt som hare, ekorre och räv. Fisken var från Vättern och bestod då som nu av bland annat sik, lake och abborre.
i Information
Kategorier
Kontaktuppgifter
Anna Ödeén
Arkeolog
Mycket intressant. Blir det fler kulturvandringar till Vallby? Hälsningar May Billing
Nej, tyvärr det är bara en kulturvandring till Vallby, men vi har många andra intressanta platser att besöka under våren och hösten se: http://www.jkpglm.se/Se-gora/Kulturvandringar/
Välkommen!
Gällande bronsföremålet så är den lätt att förstå.
Den fembladiga blomman symboliserar Jesu Kristi fem sår genom vilka människan åter genom frälsningen kan uppblomma till vad Herren avsåg att människan skulle vara (Frälsningens rekonstitition) som konfirmeras genom korsen i varje blads center där såren accentureas just genom korsen. Naglingshålen (spikhålen/fästeshålen) är just teologiskt numerologiskt naturliga fyra. Från mitten (Jesu Kristi Hjärta) utsändes den Heliga Treenighetens Gudom via det tidigare förklarade. Denna har då spikats fast under en speciell passionsbön som hänvisar just till de tre spikarna (den fjärde stals enligt kyrkolegender av en Rom/Zigenare) som alla har ett egennamn vilka jag här inte finner intressant att omtala (In Sub Rosa Solis Sacerdotibus). Denna liturgiska ritual användes oftast på mastningen av skepp av speciella fartyg eller speciella på över dörrstockens undersida såsom en välsignelse för/mot varje instigande gäst. Den som hade fiendeskap i sitt sinne ansågs inte kunna passera denna utan att avslöja sig.
Källor: Secreta klosterarkiv uti OSB, samt ordensarkiv IHS OFMC.
OBSERVERA: Att formen på bronsmärket är åttkantigt, vilket symboliserar evigheten inom kristendomen och återfinnes speciellt hos tvenne kyrkofrälse-ordnar (”kyrko-riddar-ordnar”) vilka båda fanns redan på 1100-talet i Sverige.
NOT: Varför det ej kan ha varit fastnitat i läderbälte eller annat läder så nitades just dessa med en liten bronsbricka på baksidan samt uthamrad nit. Denna har stor tendens att skava vid hålen (jag jämför med andra fynd samt ”fullexperimentala studier med de olika materialen” dvs har själv tillverkat sådana exakt efter förlagor och metallurgiskt koipematerial. Svar: Ingen kraftig direkt- eller sekundär-nötning återfinnes på bronsföremålet. Fastsytt vid textilier? : Nej det går inte att sy fast vid tyg vid dessa ”enkel-hål”. Det krävs dubbelhål i varje hörn eller att man gjode ”frivoler” eller liknande av kordsammansatt tråd till en kraftigare sådan med flerknops-teknik i ena änden så att det bildar en knut. Men detta brukar inte hålla så bra och absolut icke på ett så pass tungt föremål kontra hålen. Så fastnagling av fastsittande art mot fast material dvs trä (bokomslag) läder om trä med detta som en av Fem beslag på framsidan av en Bibel skulle kunna vara en idé, lite långsökt men icke otroligt om man ser till kunskapens blomma vilket Bibelns Evangelium anses vara och hos Heliga Birgitta ansågs som just detta vilket hon påtalade flera gånger.