Ridhus, med plats för hästar, tjejer och karlar

De flesta byggnader bär på en historia. Byggnadstekniskt men också innehållsligt. Ett till synes enkel ridhus ger en spännande inblick i sportens utveckling från att vara en plats för hästkarlar till att bli ridtjejernas främsta hemvist.

Ridning betraktas ju idag som en aktivitet för flickor och ser man till medlemssiffrorna inom Ridsportförbundet bekräftas den bilden (90 procent av medlemmarna var kvinnor, enligt föreningens årsberättelse 2012). Men så har det inte alltid varit, ridning var in på 1940-talet framförallt en militär idrottsgren.

Sveriges första så kallade folkridhus uppfördes i Eksjö hos Eksjöortens Ryttarförening 1946. Föreningen hade bildats 1939 och kom att innebära en ny era för den småländska ridsporten, som tidigare hade varit intimt förknippad med Smålands husarregemente. Det hade funnits en viss motvilja mot att släppa in kvinnorna men med det nya ridhuset och ett växande intresse luckrades motståndet alltmera upp. Folkridhuset uppfördes på Ränneslätt, den militära övningsplatsen sedan länge, och flera av de drivande var militärer. Eksjö hade en stolt historia med duktiga ryttare varav flera var olympier.

Folkridhuset på Lunnagården revs 1984 och ersattes av ett nytt ridhus på Persö.

Ridhuset före rivning, bilden är hämtad ur boken ”Hästkarlar, hästtjejer, hästälskare” av Susanna Hedenborg.

Britt-Marie Börjesgård