Personerna, plantorna och platserna – Stadens kolonisatörer i Jönköping

Vilka är de som koloniserat Jönköpings stad med omnejd kanske du frågar? Lugn, det handlar inte om en ondsint kolonialmakt som tagit över Jönköpings, utan koloni i den ursprungliga betydelsen av order colonus, nämligen odlare.

I detta sammanhang handlar det inte om de som odlar lite i sin trädgård, utan om de människor som bildat en koloni (ytterligare en konnotation av begreppet) för sitt odlande, ett koloniträdgårdsområde eller en odlarförening. Av dessa finns inalles tretton inom Jönköpings kommun och samtliga ligger i eller kring Jönköping och Huskvarna.

Det är kommunen som arrenderar ut mark till koloni- och odlarföreningarna. ”Stadens kolonisatörer i Jönköping” är ett dokumentations- och förmedlingsprojekt som fått finansiering via Grosshandlanden Johan Adolf Malstens minnesfond för kulturhistorisk forskning och kulturminnesvård inom Jönköpings stad.

Prydliga gräsmattor och perennrabatter

Man kanske har bilden klar för sig när koloniträdgårdar kommer på tal: en liten stuga, en miniatyr av det tidiga 1900-talets bostadshus, med en flaggstång framför och med en prydlig gräsmatta med perennrabatter omgiven av bärbuskar. En vit grind hör också dit. Och en grusad gång upp mot stugan. Och idealbilden återfinns i verkligheten på Eklundshovs koloniområde.

Området började byggas 1928 utifrån en medveten planering och studier av andra koloniträdgårdsområden i Sverige och utomlands. Målsättningen var att kunna erbjuda arbetarfamiljer i Jönköping en sund miljö utanför staden för rekreation och med möjlighet till husbehovsodling som bidrag till försörjningen.

De 55 stugorna med omgivande trädgårdar utsågs på 1990-talet som Riksintresse för kulturmiljövården. I dag har staden krupit så nära Eklundshov att den avskildhet från stadens giftiga ångor och moraliska förfall som en gång var förutsättningen för lokaliseringen av koloniområdet har spelat ut sin roll.

Koloniområdet högt över staden

Utöver Eklundshov finns ytterligare ett renodlat koloniområde i Jönköping vid Tokarp. Tokarp koloniområde kan vara lite svårt att hitta, beläget högt över staden invallad av kröken i Göteborgsbacken, men kommer man först dit möts man av en ganska annorlunda miljö än den på Eklundshov.

Den sydöstliga sluttningen liknar mest ett villaområde med enplansvillor från efterkrigstiden i miniatyr. Från gamla Ulricehamnsbanans banvall får man en bra vy över området som tyvärr inte tillåter objudna gäster. Ett Gunnebostängsel avgränsar koloniområdet.

Elva olika odlarföreningar

De flesta av stadens kolonisatörer bedriver sitt odlande i någon av de elva odlarföreningarna. Medan man kan övernatta och tillbringa sommaren i sin kolonistuga har odlingsföreningarna regler som statuerar att man bedriver sin verksamhet dagtid. På somliga odlarföreningars område finns ändå stugor, ännu mindre än koloniträdgårdarnas och framför allt utrustade för dagsvistelser.

Andra odlarföreningar begränsar sig till redskapsskjul, fantasifullt ihopsatta av gamla fönster och några brädor, medan den lilla odlingsföreningen på Liljeholmen saknar bebyggelse och endast erbjuder sina medlemmar en odlingsyta. De flesta medlemmarna här bor nog på Liljeholmen och har nära hem till kaffepannan.

Bland hönor och plåt

Fagerängens odlarförening på Österängen står ut. Bland stugor av korrugerad plåt och plast samt olikformade cementplattor kring stora ljusinsläppande fönster går några hönor och pickar. Några skulle kalla husen här för ruckel och försöka hitta någon sorts regelbunden planering av odling och bebyggelse; andra gillar den oreglerade bebyggelsen och avsaknaden av sörgårdsestetiken som ofta präglar koloni- och odlingsområdena. Vi är bärare av olika traditioner och det speglas bland stadens kolonisatörer.

Den klassiska bilden av koloniträdgården. Grinden, staketet, grusgången och stugan med fönsterluckor samt årtalet 1928 över dörren. I rabatterna väntar rötter och lökar på varmare tider. Foto: Albin Hovlin.

Tillsammans vill vi lära känna människorna

Det saknas en bok om Jönköpings stads koloni- och odlingsområden. Det var så projektet med boken startade. I projektgruppen ingår Patricia Monroy som är etnolog, Anders Franzén som är byggnadsantikvarie, fotografen Albin Hovlin samt kulturgeografen Ådel Franzén.

Tillsammans vill vi lära känna koloniträdgårdarnas människor; vad innebär det att äga en kolonistuga eller en odlingslott? Vad odlas och varför? Hur ser husen ut? Kan vi hitta de stilmässiga förebilder som återkommer i själva stugorna? Är det barndomens lantliga idyll man vill återskapa, eller är stugan en praktisk och snabbt ihopspikad sak som rymmer en dagbädd, en kaffekokare och några redskap?

Frågorna är många

Är koloni- eller odlingslotten till för rekreation, arbete eller både och? Odlar man mat, eller står intresset för perenner och välklippta häckar i centrum? Hur är grannsämjan? Är föreningens lagar och bestämmelser rigida dokument för ordning och likriktning eller välkomnas de individuella lösningarna? Givetvis finns här en skillnad mellan till exempel riksintresset för kulturminnesvården Eklundshov och en mindre odlingförening när det gäller hur ordnat eller ”skräpigt” lotterna får se ut. Vem är kolonisten? Ung, gammal, den nye svensken, barnfamiljen?

Kontrasterna mellan föreningarna

När vi har varit omkring i staden och dess omgivningar ser vi kontrasterna tydligt mellan det ordnade och det vildvuxna, mellan de som strävar mot estetiska mål och de som bara vill odla. En odlingsförening som Dalvik där stugorna i vissa fall skulle kunna kvalificera som kolonistugor, är organiserad genom ett antal halvmåneformiga gångar med stugorna och odlingslotterna mellan medan A6 odlingsförening består av ett antal växthus av ihopspikade träställningar täckta med tjock genomskinlig plastfolie.

Det kanske inte alltid måste se så tillrättalagt ut? En stor variation i uttryck och material, men kanske inte den klassiska bilden av en odlakoloni. Fagerängens odlarförening. Foto: Anders Franzén

Varför behövs en etnolog i projektet?

Begreppet etnolog förknippar nog många med räfsor, hembygdsgårdar och – för de som är lite äldre– Jan-Öyvind Swahns delade glasögon. I dag omfattar etnologiämnet så mycket mer än studier av äldre folkkultur; genom intervjuer och deltagande studier beskriver och förklarar etnologen dagens komplexa kulturella uttryck, vad skapar identitet, ritualer eller upplevelse? Med nyfiken blick utropar etnologen, i vårt fall Patricia Monroy: ”Vad händer?” och försöker hitta ett svar.

Med etnologisk intervjumetod är meningen att kolonisterna och odlarna själva ska få berätta om sitt förhållande till koloniträdgården och odlingslotten, om identitet, gemenskap – eller avsaknad av detsamma– om rekreation och om arbetet med jorden.

Helene Ottervik öppnar sin bod på Rosenlunds odlarförening och bjuder in Patricia och Albin. Foto: Albin Hovlin

Och vad kan en byggnadsantikvarie göra?

I nuläget finns ingen byggnadshistorisk studie som systematiskt gett sig på att analysera koloniträdgårdarnas byggnader samt deras arrondering på odlingslotterna med byggnadsantikvarisk metod. Kanske för att koloniträdgårdens byggnader har setts på som mindre gediget byggda, som tillfälliga boenden – ungefär som en sommarstuga – och som en marginell företeelse inom den bebyggda miljön i och kring en stad.

Med undantag för det strikt reglerade Eklundshov speglar bebyggelsen på de flesta koloniområden och i odlarföreningarna stilmässiga ideal hos ägaren, drömmar som förverkligas i reella byggplaner som i sin tur ställs mot de riktlinjer som den individuella föreningen har. Detta är värt att studera och det är vad byggnadsantikvarie Anders Franzén ska se närmare på.

…eller en kulturgeograf?

Var i staden eller kring staden finns koloni- och odlarföreningar? Vissa av områdena ligger på mark med ett högt marknadsvärde och är på så sätt ett hotat kulturarv när kommunen ser sig om efter områden som är attraktiva för bostadsbebyggelse. Mot detta kan man ställa koloniträdgårdarna det faktum att koloniträdsrörelsen dockar in mot flera av de uppsatta hållbarhetsmålen i Agenda 2030. Det gäller mål som God hälsa och välbefinnande, Hållbara städer, Hållbar produktion och konsumtion och Minskad ojämlikhet. Det senare speglas i hur koloni- och odlingsföreningar är platser för praktiskt integrationsarbete.

Hur ser områdenas interna geografi ut? Reglerat och strukturerat eller organiskt framvuxet? Hur är tillgången till områdena – höga Gunnebostängsel och hänglås eller öppet och välkomnande – och för vem är områdena tillgängliga? Detta är frågor som kulturgeograf Ådel V. Franzén ämnar studera.

En bild kan faktiskt säga mer än tusen ord.

En bok och en utställning om något så påtagligt visuellt som koloniträdgårdar och odling är inte möjligt utan en fotograf, i vårt fall Albin Hovlin. Det ska inte stickas under en stol med att en coffee table bok om koloniområden och odling ligger rätt i tiden och surfar på en våg kring drömmen om välmående genom odling. För många förblir det en dröm, för andra går drömmen att realisera. Albins bilder fångar det stora i det lilla.

Hittills är det vintern i koloniträdgården som Albin har fångat – allén av hamlade träd på Eklundshov en regnig januridag, ett immigt fönster, en stängd redskapsbod eller en grönkål under en luva av snö – foton som andas en längtan efter att en ny odlingssäsong ska ta vid. Om projektet som helhet i mycket handlar om att dokumentera ska boken och utställningen inspirera.

Regnig januaridag på Eklundshov. Det vackra i det ordnade och i de hamlade träden vars nakna kronor som strävar mot ljuset

Växtkraft i vinterkyla. Grönkålen som kan skördas mitt i vintern skyddad av en mössa av snö. Foto: Albin Hovlin

Äger du en kolonilott?

Vi ska nu ansöka om medel för att kunna fortsätta vår dokumentation av kolonisternas kulturarv även under detta och nästa år. Äger du en lott i en koloni- eller odlingsförening och vill meddela oss något eller tipsa om människor som skulle vilja vara med och låta sig intervjuas i projektet? Hör av dig till projektledaren: aadel.franzen@jkpglm.se

Vinter på Rosenlunds odlarförening. Staden tränger på. Foto: Albin Hovlin.