Ett öländskt kapell – en hållbar resurs

Vad är det som kan få en konservator att vecka efter vecka tålmodigt stå vid en stenvägg oavsett åska, regn eller stekande sol?

Ristningar på medeltida kapell

Intill Gråborg mitt på Öland ligger S:t Knuts kapell, åtminstone ruinerna av det. Kapellet byggdes runt 1200-talet av de danska köpmän som handlade med järn, sill och salt på fornborgen Gråborg som ligger alldeles intill. Köpmännen tillhörde en handelsorganisation, så kallade Knutsgillen och de uppkallade kapellet efter sina skyddshelgon Knut Lavard och Knut den Helige.

Av den medeltida kapellbyggnaden syns idag i stort sett bara den västra gavelväggen och triumfbågen. I putsresterna på västgavelns utsida finns spännande ristningar som gjorts i färsk våt puts. Det är de ristningarna som konservatorn har arbetat med under några veckors tid. Ristningarna eller ritsarna, är rester av en enklare dekoration. När väggen murades upp strök man ut delar av fogbruket på utsidan av väggen för att muren skulle se jämnare ut. Genom att dra dubbla ritsar i det ännu fuktiga och färska bruket så förstärktes intrycket av ett regelbundet och prydligt murverk att stoltsera med.

Hållbart byggmaterial

Putsen som det ristades i har suttit där länge, ända sedan 1300-talet. Åtminstone enligt en analys som Kalmar läns museum lät göra i höstas. Vi hittade nämligen en bit träkol i putsen och den visade sig vara av björk. När man brände kalken till kalkbruket som användes vid kapellbygget har man alltså eldat med bland annat björkved.Trots att putsen idag är fragmentarisk så bär den på intressant information om dåtidens materialval och hantverkstekniker och är därmed väl värd att bevara. Ständigt utsatt för väder och vind, värme och kyla så var det hög tid att hindra det pågående förfallet. Och det var ett uppdrag för en konservator. Putsen har alltså suttit 600 år, här kan vi verkligen prata om hållbara byggnadsmaterial! Varför det ändå är en ruin återkommer jag till.

Konservering

Genom att spruta in ett tunnflytande injektionsbruk i hålrum mellan den ritsade putsen och murverket sitter nu putsen fast igen. Med samma typ av bruk som användes vid bygget, nämligen ett naturligt hydrauliskt kalkbruk tillverkat av öländsk kalksten, har vi sedan lagat upp trasiga pustkanter och större sprickor.  Injektioner och lagningar förhindrar att stora mängder vatten rinner in och orsakar mer skador och putsbortfall. Instängt vatten kan också leda till frostsprängning som bryter sönder putsens struktur. Hela byggnaden är säkrad för framtiden i och med att lösa stenar och dåliga fogar samtidigt har tagits om hand av murare.

Återanvända och återuppbygga

Förra gången ruinen rustades upp var på 1950-talet. Då var murarna nära att rasa efter att kapellet stått öde sedan 1560-talet. Det var inte bara ålder som gjorde dem instabila. Trävirket, bland annat från taket, var en eftertraktad och återanvändbar resurs på 1500-talet och togs genast omhand för att nyttjas på annat håll. Därefter började förfallet ganska omedelbart. Byggnaden klarade sig ändå rätt bra fram till 1820-talet, då det istället var stenarna i murverket som behövdes till andra byggen. Kvar blev i stort sett bara gaveln och korbågen, och de blev med tiden väldigt trasiga. För att inte de kvarvarande murarna skulle rasa gjordes därför ganska omfattande förstärkningsarbeten och stödjande murverk uppfördes.

Ta gärna en tur till Algutsrums kyrka och titta på det fina altarskåpet som införskaffades till S:t Knuts kapell på 1400-talet och sedan flyttades till sockenkyrkan i Algutsrum i samband med att kapellet togs ur bruk. Även det en hållbar resurs som kommit till både användning och god nytta i socknen. Hela Borgs by med sina vackra omgivningar är väl värt ett besök. Här finns kultur- och naturmiljö i fin samklang och vandringsleder för den som vill se sig om ordentligt. Kungliga Vitterhetsakademien som sedan 1946 förvaltar hela byn inklusive kapellruin, fornborg och jordbruk har bekostat restaureringen.

Här finns en digitaliserad 3D-modell av ruinen av S:t Knuts kapell (nytt fönster)