Sagaholmshögen blev en 3D-modell

Sagaholmshögen på ett nytt sätt

När länsmuseet skulle öppna igen våren 2013 efter omfattande renoveringar och moderniseringar ville vi gärna visa Sagaholmshögen på ett nytt sätt. Skulle vi kunna visa den i 3D? Dokumentationsmaterialet från undersökningen bestod i planritningar från olika skeden av undersökningen. På planritningarna fanns en del höjdvärden angivna. Det fanns även några profilritningar. Ett ganska klent underlag för att skapa en 3D-modell. Men det fanns bilder också. Bland annat hade man tagit lodfoton för att sätta samman till en fotomosaik. Med god hjälp av våra museiassistenter Morgan och Lisbeth lyckades jag spåra upp originalbilderna och få dem inskannade. De visade sig ha så god överlappning att det skulle gå att få fram en stereoeffekt.

Fotogrammetriprogram

Idag finns det datorprogram som man inte kunde drömma om 1971. Fotogrammetriprogram jämför bilder punkt för punkt och får därigenom fram en stereomodell. I princip är det en datoriserad variant av gammal god lantmäteriteknik från äldre dagar man använder. Lantmätaren satte upp sitt ritbord på två platser varifrån han mätte vinklar mellan olika punkter i landskapet och där linjerna skar varandra ritade han ut dem på sin karta. På ett liknande sätt mäter programmet avståndet mellan olika punkter som det kan identifiera på två bilder. Ett avstånd i bilden motsvarar en vinkel och på så sätt växer 3D-modellen fram. En förutsättning är att bilderna innehåller ett stort antal punkter som programmet kan identifiera som identiska. Helst vill programmet ha bilder tagna med en digitalkamera och med 80 % överlappning mellan bilderna.

Modell

I ett fotogrammetriprogram läste jag in lodfotona från undersökningen och sedan fick programmet arbeta en stund för att få fram en 3D-modell. Trots att bilderna naturligtvis hade tagits utan en tanke på att skapa en 3D-modell blev resultatet över förväntan. Jag blev visserligen tvungen att göra om proceduren några gånger innan jag fick ett resultat som jag var helt nöjd med men till sist hade jag en modell att arbeta vidare med. När modellen var klar flyttade jag över den till ett GIS-program där jag gjorde en animation. Jag ljussatte scenen som en vintermorgon (tyckte det kunde passa det lätta snötäcke som syns på en del av bilderna) och gav den en lätt sandfärgning. Så valde jag ut några bildvinklar som animationen skulle utgå ifrån. Programmet interpolerar själv fram de mellanliggande bilderna. Jag fick justera bildvinklarna några gånger för att graven skulle bli bättre centrerad i bilden. Slutligen exporterades animationen till en videofilm. Nu visas den i våra utställningar som en del av ett bildspel. Kom och titta på den!

På länsmuseet visas sedan en tid en mindre utställning om Sagaholmshögen.

Ingvar Röjder
GIS-ingenjör och arkeolog

Fotnot:
En mer teknisk beskrivning av hur 3D-modelleringen gick till finns att läsa i Kartografiska Sällskapets medlemstidning Kart & Bildteknik 2013:1.