Kanon – Välsignelse eller förbannelse?

Kanon i kulturen är ett omdebatterat begrepp: Vad ingår? Varför? Vem bestämmer? Denna utställning vrider och vänder på begreppet för att visa på för- och nackdelar.

Vad menas med kanon? Från början, inom den katolska liturgin, betyder kanon en accepterad lista av bibeltexter. I en överförd betydelse, som kulturkanon, betyder kanon ett urval av vad som anses vara föredömliga verk. Den fungerar som en måttstock att förhålla sig till. Men kanon är omdebatterat; varför finns det ena verket med, men inte det andra? På vilka grunder sker urvalet och vem bestämmer?

Det är en stor skillnad mellan en kanon i form av en definierad lista som skapats vid ett specifikt tillfälle, och en rörlig kanon som växer fram över tid. Även om frågor kring urval alltid är kopplat till normer, strukturer och makt, är detta rörliga urval i linje med vad de flesta är överens om.

Den kulturella kanon kan förstås som något som växer fram långsamt. Något som omförhandlas, förvandlas och ständigt granskas i det komplexa kulturella systemet. En sådan omförhandling blir tydlig, när man påminns om att det för bara några decennier sedan knappt fanns några kvinnliga konstnärer i etablerade konsthistoriska översiktsverk. Att det var en förvrängd historieskrivning lyftes fram tack vare den feministiska forskningen. Idag är det svårt att tänka sig översiktsverk utan kvinnliga konstnärer.

Syftet med denna utställning är att visa på möjligheter och problem, att vrida och vända på begreppet kanon. Utställningen handlar inte om att visa fram museets mästerverk. Tvärtom handlar den om att självkritiskt fundera över museets egen maktposition och vad det innebär att arbeta med omfattande samlingar, där man ständigt måste välja vad som ska visas och inte.

Kanon kan vara en utgångspunkt för att fundera över vad som syns eller döljs, inte för att avgöra vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt. Föremålen i utställningen används för att diskutera olika aspekter och att väcka tankar, ofta genom att ställas mot varandra.

Fotot överst föreställer fyra kannor – från kinesiskt kompaniporslin,
via mer eller mindre anonyma bruksföremål till nutida design av Signe Persson-Melin.