Språkets förändring berättar en hel del om samhällsförändringar

Karl-Bertil Jonssons jul far genom huvudet just nu. Hans fars taxeringskalender liknar nämligen det jag själv sysslar med för tillfället på museet. Jag läser och skannar nämligen gamla adresskalendrar från slutet av 1800- och början av 1900-talet. Att det svenska språket hela tiden ändras är något som snabbt blir tydligt. Likaså att dessa kalendrar ger en intressant inblick i Jönköpings vardag för lite drygt hundra år sedan. Här följer ett par tänkvärda exempel.

Det mest tydliga är användandet av titulatur. Svarvare, slaktare, apotekare, major exempelvis. Sedan följer personens namn och adress. Mycket sällan men då och då faktiskt ett två– eller tresiffrigt telefonnummer. Titeln arbetare förekommer. Var det svenska samhället kanske rakare i kommunikationen förr?

Fröknarne och änkefru vittnar också om en social kultur där stånd och civilstatus satte avtryck i dessa offentliga kalendrar mer än vad som är vanligt nu för tiden. Under avdelning militärstaten finns en lång rad militärer uppradade, uppenbarligen var den militära delen av samhället en viktig arbetsgivare.

För mig som är uppvuxen i det sena 1900-talets ständigt reklamdränkta samhälle finns också idén om att detta med reklam också skulle vara en sen företeelse historiskt sett. Kalendrarna jag skannar visar att jag har fel. Här finns en förvånande stor andel reklam både i egna avdelningar och i sidornas marginaler.

Se där vad man kan finna genom att fundera lite över dessa föregångare till telefonkataloger och Eniro.