Påsken – du glömmer väl inte äggen?

Påsken är ju i motsats till julen en rörlig högtid. Påsken infaller ju så olika varje år. Det bestämdes redan år 325 att påskdagen skulle infalla första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Enklare uttryckt infaller den, alltså påskdagen, mellan den 22 mars som tidigast och den 25 april som senast.

Med palmsöndagen inleds så påskveckan, stilla veckan eller dymmelveckan som den också förr kallades. Under medeltiden skulle nämligen inte den glada klockklangen höras under den vecka då Jesus led så svårt för människornas skull. Under dymmelveckan skulle frid råda det var förbjudet med varje form av kringgärning, inga hjul eller spinnrockar eller andra redskap som gick runt fick vara igång. Man fick inte heller baka, brygga eller tvätta i dymmeln. Dymmelonsdagen i denna vecka var av tradition den dag då påskfriden gick in.

Fastlagsriset har en gång från medeltiden och framåt haft en symbolisk betydelse i ett rituellt sammanhang, det ska påminna om Jesu pina på korset, på långfredagen kunde man daska varandra med ett lite björkris. Ris och risning i påskatid är kända från många håll i Europa och de är förknippade med lekar och skämt. Under 1900-talet har fastlagsriset anpassats till det moderna festmönstret och blir idag mer än symbol för vårens ankomst.

Påskaftonen innebär ju slutet på den allvarsamma tiden och inom kristendomen Jesu uppståndelse. Och då önskar man gärna varandra en glad påsk. Och så äter man ägg i mängder. Det finns många förklaringar att man äter ägg. En är att ägget som symbol för pånyttfödelse och liv markerade påskens budskap om uppståndelsen. En annan var att efter fastan så skulle man äta extra näringsrik föda och det var nu hönsen började värpa ordenligt igen. Ägg var ett av dea Engsted få animaliska näringsämnen man kunde få vid den här tiden på året, som omväxling till den saltade, torkade och rökta maten man ätit under vintern. Påskkort, påskliljor och påsklöpare tillhör framför allt 1900-talet. Att gult är påskens färg beror på associationer till kycklingar och ägg och har inget med någon liturgisk färg att göra.

Margaretha Engstedt, antikvarie