Nu är boken ”De lyckligt lottade” här!

Den 21 maj i år var en stor dag för mig, min medredaktör Mikael, och alla som på olika sätt varit delaktiga i att boken: ”De lyckligt lottade – kolonisterna och stadens gröna kulturarv” blev verklighet. Nyboksdoften spred sig från de sprättade kartongerna och äntligen fick vi hålla boken i handen. Grön, grann och gedigen. Vi var i mål!

Fram till nu har det saknats en fullödig bok om kolonisterna och kolonirörelsen med ett brett perspektiv som innefattar allt från stugorna och bodarna, växterna, kolonisternas egna tankar och inte minst om koloniområdena som ett viktigt kulturarv i staden. Men nu finns den här!

De lyckligt lottade – kolonisterna och stadens gröna kulturarv. Redaktörer: Ådel Vestbö Franzén & Mikael Nordström

Ett projekt växer fram och blir tre: bok, dokumentation och utställning

I april 2022 skrev jag en blogg om ett projekt som låg i startgroparna. Bloggen hette ”Personerna, plantorna och platserna – stadens kolonisatörer i Jönköping.” Ur texten framgår att vi då hade börjat samla ihop tankar och en del material till ett projekt om koloniområden i Jönköping. Vi såg framför oss en utställning och en bok. Och tydligen måste vi ha varit övertygande i vår argumentation för projektets viktighet och värde eftersom Stiftelsen Grosshandlanden Johan Adolf Malmstens minnesfond för kulturhistorisk forskning och kulturminnesvård under flera år beviljade medel till bokprojektet allt eftersom vi levererade underlag. I verkligheten handlade det om ett bok- och dokumentationsprojekt. Allt man samlar in får inte plats i en bok, men kan sparas i arkiv som dokumentationsmaterial. Ordet kolonisatörer ändrade vi snart till kolonister; det lät mycket bättre och så småningom fick bokprojektet ett namn ”De lyckligt lottade – kolonisterna och stadens gröna kulturarv”. Utställningsprojektet där kolonistugan med sin omgivande växtkraft samt kolonisternas röster stod i fokus, fick namnet ”Åter till Paradiset” och producerades av Jonas Nilsson, utställningsproducent vid länsmuseet.

Den 24 maj 2025 var det bokrelease och utställningsvernissage. Trädgårdsförfattaren och bloggaren Bella Linde invigde utställningen och höll en inspirerande föreläsning om att odla utan spade. Själv presenterade jag den nya boken och betraktade hur publiken med alla sinnen tog in den prunkande utställningens alla överraskningar.

Brunstorps odlarförening är belägen med strålande utsikt över Vättern. Den välordnade och prydliga miljön kan stå som en värdig representant för koloniområdena i Jönköping och Huskvarna. Foto: Anders Franzén.

Foto: Agneta Åsgrim Berlin

Varför koloniområden?

Sedan sekelskiftet 1900 har koloniområdena varit en naturlig del av staden. Planerare och beslutsfattare såg tidigt vikten av att människor på nära håll från arbetsplats och bostad skulle ha någonstans att odla för den egna matförsörjningen och för att familjen tillsammans skulle tillbringa fritiden med nyttiga sysselsättningar i frisk luft. Inte bara staden, utan även industrierna, såsom Västra tändsticksfabriken i Jönköping upplät mark till kolonilotter. Under två världskrig kom koloniområdena att spela en viktig roll för matförsörjningen i städerna, men även om potatisodlingen så småningom fick ge vika för perenner och sommarblommor stod bärbuskarna och fruktträden kvar som nyttoodling. I och med pallkragens inträdande kom nyttoodlingen åter i ropet och sedan millennieskiftet har en ny generation, och inte minst människor som flyttat till Sverige, åter fyllt koloniområdena med kryddörter, grönsaker och rotfrukter. Intresset för att skaffa en kolonilott är stort och hänger samman med stävan att få äta lokalt odlad mat utan gifter och att få känna gemenskapen med andra odlare, samt att få dela kunskap och växter med varandra.

Javisst kräver kolonilotten ibland tämligen hårt arbete, men i utbyte får man kroppslig styrka och mentalt välbefinnande, meningsfull fritid och en skörd hela sommaren av blommor och köksväxter. Kolonisterna som intervjuas i boken tycker det är värt slitet.

Koloniområdet, ett provisorium på lånad tid?

Icke desto mindre: koloniområdenas historia i Jönköping och många andra ställen är den om att läggas ner eller i bästa fall få flytta till ett nytt område, utanför staden. Ett koloniområdes livslängd varierar. Eklundshov har snart hundra år på nacken, men det beror på att området har pekats ut som ett riksintresse för kulturmiljövården. Samtliga områden som etablerades i Jönköping under det tidiga 1900-talet är i dag borta och har istället bebyggts med framför allt bostäder. Detta förlopp speglas väl i boken i landskapsvetaren och skogsingeniören Clara Jönsson Wijks artikel. Framför allt är det odlarföreningarna: de koloniområden som har små stugor eller bara redskapsbodar som lever farligt. I dag ligger tre av stadens koloniområden i farozonen för att läggas ner. Tänk om vi kunde bevara dem i stadsmiljön och etablera nya koloniområden där det ska byggas nya flerfamiljsbostäder?

Rosenlunds koloniområde

Mitt bland flerfamiljshus och villor ligger det enda som är kvar av Liljeholmen och Rosenlunds en gång så omfattande koloniodlingar. Ska de lyckligt lottade få ha kvar sina odlingslotter på Rosenlunds odlarförening även i fortsättningen? Det finns mycket som talar för – inte minst de ekosystemtjänster och den gröna infrastruktur som området bidrar med – samt att området är en viktig del av den gröna stadshistorien, men de finns även de också som ser området som en framtida exploateringsyta för bostäder.

Rosenlunds koloniområde.

Kolonilivets positiva effekter

Man behöver inte gå till alla internationella studier som finns på området, det räcker att prata med kolonisterna själva, för att upptäcka alla de positiva faktorer som kolonilivet tillför. Kulturella ekosystemtjänster talas det ibland om. Dessa sammanfattas som: fysisk hälsa och mentalt välbefinnande, kunskap och inspiration, social interaktion och slutligen kulturarv och identitet. Alla dessa tjänster uppfyller och skapar koloniodlingen i städerna tillsammans med de försörjande, stödjande och reglerade ekosystemtjänsterna. Biologisk mångfald, jordmånsbildning, pollinering är några av dessa tjänster. Detta belyser vi i boken.

Men framför allt kommer kolonisterna själva till tals i etnologen Patricia Monroys studie där hon analyserar djupintervjuer av ett antal kolonister utifrån Pierre Bourdieus begreppsapparat samt belyser kolonistens tillvaro som ett gränsarbete med många relationer att ta hänsyn till: lotten, grannarna och föreningen.

Gunlög ansar i rabatterna på Eklundshovs koloniområde som anlades år 1928 och är det äldst kvarvarande koloniområdet i Jönköping. Foto: Albin Hovlin

Även Anders, Lena och hunden Frisco har stuga på Eklundshov. Allts slit under vår och sommar belönas med sensommaren och höstens rika grödor. Foto: Albin Hovlin

Stugor, bodar och redskapsskjul

I ”De lyckligt lottad” görs den första systematiska analysen av koloniområdenas bebyggda kulturarv i Sverige. Vilken typ av bebyggelse dominerar på de olika koloniområdena? Här finns allt från arkitektritade stugor på Eklundshov och Tokarp till hemmabyggen av återanvänt material eller prefabricerade byggsatser på Dalvik, Rosenlund, Granbäcken med flera. Allt med en personlig prägel. Ibland består bebyggelsen av täckplast över en trästomme som ett enkelt växthus eller någon redskapsbod så pass stor att skottkärran och några jordpåsar får plats. Många odlingslotter har ingen bebyggelse alls. Men bebyggelsen är bara en del; områdenas struktur, vägarna och stigarnas beläggning, gärdsgårdar och häckar, allt bildar en enhet. Rebecca Curling, byggnadsantikvarie och kulturmiljövetaren, har gjort den intressanta studien av områdesstruktur och bebyggelse.

En av de ursprungliga stugorna på Tokarp byggd efter flytten dit på 1950-talet. Efter att koloniodlingen  först flyttat från Torpa till Gräshagen och sedan från Gräshagen till Tokarp etablerades Tokarps koloniområde här 1957. Fler av husen som byggdes vid samma tid ritades av ingeniörer verksamma i Jönköping. Foto: Rebecca Curling

Stämningsbild från stuga på Granbäckens koloniområde. Foto: Albin Hovlin

Sju odlarliv

I och kring Jönköping finns ca 1000 kolonilotter men långt fler kolonister eftersom många lotter ägs av par eller barnfamiljer. I boken har Agneta Åsgrim Berlin riktat fokuset mot sju av dessa lotter fördelade över lika många koloniområden. Hur ser en odlingslott ut under växtsäsongens skiftande skeden? Vem är odlaren och vad odlas? Att få grotta ner sig i de sju lotternas växtliv och ta del av lottinnehavarnas berättelse är fascinerande. Alla har med sig olika ingångvärden och uttrycker olika tankar kring kolonilivet, men samtliga utstrålar glädje och kärlek till den egna kolonilotten. Om du undrar vad som odlas? Ta del av de omfattande växtlistorna där blommor, buskar, örter, grönsaker och träd presenteras med svenska och latinska namn. Och om du står där med en nyinförskaffad kolonilott och inte helt vet vad du ska plantera: låt dig inspireras av Susanne Flodins härliga plan- och perspektivillustrationer.

Sven Eklund har haft sin lott på Ekhagens koloniområde i 40 år. Vid 93 års ålder är han fortfarande i full gång i växthuset där persikor trängs med vindruvor och tomater. Att Sven är ett odlarproffs framgår av lottens yppiga blomsterprakt och den välskötta köksträdgården. Sven representerar ett av de sju odlarliv som Agneta Åsgrim Berlin beskriver i boken. Foto: Agneta Åsgrim Berlin.

En bild säger mer än…

Utan bilderna skulle boken bli en ganska halv upplevelse, men det rika fotomaterialet, och speciellt bilderna som tagits av museets fotograf Albin Hovlin, gör att De lyckligt lottade” kan pryda varje coffee table som en bok att bara bläddra i och njuta.

Albin Hovlins bilder gör boken till en visuell parlinask med mängder av ögongodis att välja mellan. Här tomater som får eftermogna i stugan på Eklundshov. Foto: Albin Hovlin.

Projektet som började som en vag idé kring 2020 och som fick lite fastare former 2022, kom i maj i år (2025) att resultera i en bok och en utställning med fokus på koloniområdena som ett kulturarv att slå vakt om. I förordet till boken beskriver den kände trädgårdsprofilen André Strömqvist verket som den mest omfattande boken på svenska om kolonirörelsens och betecknar den som en guldgruva för alla som vill lära sig mer om de svenska koloniområdena, varför de finns, hur de sett ut och deras funktion i samhället – historiskt och i dag. Det tycker vi som arbetet med boken är ett gott betyg.

Boken finns att köpa på Länsmuseet eller via museets webbutik.

Illustratören Susanne Flodins vackra skiss över Margareta Hellmings kolonilott på Dalviks odlarförening. l