Bergakungen

Fokin besöker Stockholm under några månader 1913-14 då han anlitas av Kungliga Operan. Fokin hade varit knuten till den inflytelserika Ryska baletten i Paris och verkar för att förena dans, musik och scenografi i ett enda allkonstverk, där ingen konstart har större betydelse än de andra. Han ser det som en självklarhet att engagera konstnärer för att skapa den scenografiska utformningen till sina uppsättningar.

För Bauer är uppdraget från Fokin välkommet. Han behöver nya utmaningar och ”Bergakungen” blir en utomordentlig möjlighet att arbeta i nya sammanhang. Samtidigt är teatervärlden knappast främmande för Bauer. Sedan barndomen är han en flitig teaterbesökare som har starka åsikter om hur teatern borde utformas. Han känner antagligen en viss samhörighet med Fokins tankar om att scenografins färg och form ska ha en lika stor betydelse i teaterupplevelsen som orden eller musiken.

Balett med förhinder

Det är i första hand arbetet med kulisser och dräkter som lockar Bauer, men han skriver också librettot på egen hand. Det handlar om en ung vallflicka som blir bergtagen av Bergakungen. Hon befrias till slut av sin käresta, som får god hjälp av skogstrollet Humpe.

Bauer lämnar 1914 in sitt libretto och ett antal skisser för scenografin till ledningen för Operan i Stockholm. Tanken är att föreställningen ska uppföras inom kort med Fokin i huvudrollen. Samma år bryter kriget ut i Europa och projektet skjuts på framtiden.

Bergakungen får premiär

När Operan ändå vill fullfölja projektet, ett par år senare, har de av någon anledning bestämt sig för att John Bauer inte längre ska vara delaktig. De tycker kanske att den unge konstnären är alltför oerfaren för att ansvara för scenografin i en stor föreställning. De anlitar istället sina egna målare och scenografer för att färdigställa dekorationerna.

Det dröjer till 1923, tio år efter att Bauer och Fokin började att diskutera projektet (och fem år efter Bauers död), innan ”Bergakungen” får premiär. Prins Eugen och JAG Acke har ansvarat för dekorerna och Alfvén har färdigställt sin enastående musik.

Strid om upphovsrätten

Trots att ledningen aldrig fick konstnärens tillstånd, använder man flera av Bauers idéer i föreställningen. På ett oförklarligt sätt väljer de att helt och hållet utelämna hans namn när ”Bergakungen” får premiär. En musikrecensent uppmärksammar Operans orättvisa behandling av konstnären och hela historien blir en omtalad skandal i svenskt kulturliv.

Frågan avhandlas till sist i domstol, då Operan stäms av Bauers anhöriga, och operaledningen fälls för tilltaget.

Ett antal skisser för ”Bergakungen” återfinns på 1990-talet på Högsta Domstolens vind. De lämnades ursprungligen in som bevisföring av Bauers efterlevande. Skisserna finns idag deponerade på Jönköpings läns museum.