5 saker du inte visste om hembygdsrörelsen – 2. Konsten att vara ”utsocknes”

Örnviksbyggnaden på Hultet.

I hembygdsrörelsens begynnelse behövde vi den främmande, den nya blicken för att kunna forma hembygdsbegreppet till vad det är idag. 

Utsocknes ? från plats utanför socknen; främmande (ur Svenska Akademiens ordlista)

I mitt förra blogginlägg (se länk längst ner) skrev jag om hur samhällets förändringar under 1800-talet och sekelskiftet påverkade människans ökade benägenhet att flytta på sig. Detta skapade en rädsla för att det som vi ansåg vara vårt kulturarv och identitet höll på att försvinna. Hembygd blev ett nytt begrepp och människor fick en lokal identitet som var knuten till det nya begreppet. Idén om hembygden talade om för oss att det fanns någonting annat, någonting som vi inte kunde tillräkna oss som just hembygd. Det var i mötet med andra som vi blev varse om vår särart.

De främsta utövarna av hembygdskulten
I hembygdsrörelsens begynnelse så var det de ?utsocknes?, de främmande som var de främsta utövarna av hembygdskulten. Genom nya ögon kom vi att se på vår hembygd på ett nytt sätt. Ni vet ju att man ofta talar om att vara ?hemmablind?. Här gick hembygdsrörelsen redan då före i att välkomna dem från andra socknar, landskap och länder till att få vara med och forma och bevara platsen och arvet. Turismen blev också en viktig del i framväxten av hembygdsrörelsen. Det var när vi började sätta oss själva i rörelse som vi blev medvetna om den gamla och den nya hembygden.
Detta kan låta motsägelsefullt; å ena sidan behövdes de ”utsocknes” för hembygdsrörelsen, samtidigt som vi blev varse vår särart och hembygdsbegreppet stärktes. Men det behövdes främmande ögon för att se det egna och vi välkomnade det.

Exempel från idag
Ett bra exempel på detta idag är Björkö hembygdsförening. De har gett ut en fantastisk årsbok 2016, jag rekommenderar den varmt. I boken finns bland annat en artikel om en familj som flytt från Syrien och som bor i Björkö. Det har visat sig att deras kunskap från jordbruket i Syrien kommer till nytta i de småländska skogarna. På frågan vad de visste om Sverige innan de kom hit svarar Abdulhamid:

Vi visste nästan ingenting […] Men vi förstod att här i Sverige finns trygghet och utbildning. Det är det viktigaste med Sverige.

Den belgiske illustratören Sebastiaan berättar i en intervju:

Att skildra de småländska landskapen var som meditation för mig [?] Sedan besöket i Björkö har landskapet fått en mer central plats i mina bilder.

Monika från Västergötland säger följande om sin nya hembygd Björkö:

Jag trodde jag hade sett det mesta av svensk natur, men blev verkligen imponerad när jag såg en sådan rik flora och vacker mångfald.

Solnedgång över Gränna. Foto: Jönköpings läns museum

Den gamla och den nya hembygden
Idag har begreppet hembygd, i bemärkelsen att man kan hänvisa till en geografisk plats förändrats ännu mer. Min geografiska hembygd är Karlstad men jag känner mig inte hemma där idag. Det är minnet av mormor och morfar och mitt barndomshem (som såldes på 90-talet) som skapar en känsla av hemma. Men den bär jag ju med mig oavsett jag är här eller där. Det är dofterna, ljuden och minnet men inte platsen som sådan som väcker nostalgi. Min hembygd nu är Småland, den norra delen som angränsar mot Östergötland. Det var när jag blev förälskad i Gränna som jag engagerade mig i hembygdsrörelsen. Jag ville veta allt om staden jag flyttat till. Här växer mina barn upp och här går solen ned vackrare än någon annanstans på jorden.

5 saker du inte visste om hembygdsrörelsen ? 1. Upp till kamp!

Patricia Hallman, verksamhetsutvecklare hembygdsfrågor