5 saker du inte visste om hembygdsrörelsen – 1. Upp till kamp!

Jag vet inte vad du ser framför dig när du hör ordet hembygdsförening. Du kanske är en person som är väl förtrogen med hembygdsrörelsen eller så har du ingen koll alls. Oavsett så hoppas jag att mina kommande blogginlägg om denna fantastiska rörelse ska bekräfta sådant du redan vet eller lära dig någonting nytt.

Jag heter Patricia och jobbar sedan några månader tillbaka som verksamhetsutvecklare med fokus på hembygdsfrågor på Jönköpings läns museum. Tillsammans med Jönköpings läns hembygdsförbund hittar vi nya sätt på vilka vi kan arbeta med kulturarv i Sverige.
I några blogginlägg framöver vill jag för dig presentera 5 saker du kanske inte visste om hembygdsrörelsen.

1. Upp till kamp!

Det hela började som en proteströrelse under den senare delen av 1800-talet. Vi såg att den värld vi levde i förändrades fort och radikalt. Förändring behöver inte vara någonting negativt men det som nu hände var att människor flyttade från landet till staden. Många hade under flera generationer varit bönder. Men nu var det industrierna i städerna med sina löftesrika skorstenar som lockade oss till att söka ett nytt liv, kanske ett bättre liv än det vi var vana vid. Inte nog med att vi lämnade landsbygden för staden, mängder av människor valde att till och med lämna Sverige för utlandet. Vi emigrerade. Hembygd blev nu ett begrepp som skulle laddas med ny betydelse.

Men varför började vi protestera och mot vad? Jo, jag tror vi blev rädda. De här stora förändringarna i samhället påverkade människors sätt att leva och vi var rädda för att det som kännetecknade det land vi levde i och därmed vår identitet var hotad. Den gamla folkkulturen och det vi etnologer kallar för allmogesamhället (ett förmodernt samhälle som bygger på stor grad av självhushåll, alltså bondehushållning) kunde försvinna för att aldrig mer kommas ihåg.

Nu var det upp till kamp! Ungdomsrörelsen och folkloristerna gick i spetsen och tusentals människor samlades till möten, framför allt i Dalarna för att enas kring hur kulturarvet skulle räddas. Men vi nöjde oss inte bara med att prata om det. Nej, vi blev handgripliga på så sätt att nu skulle det försvinnande samhället förevigas genom en räddningsaktion. Sagt och gjort, vi började samla in mängder av föremål över hela vårt land och till och med hus. Runt om i hela Jönköpings län finns hembygdsparker och hembygdsmuseum som ett bevis på hur föremål och byggnader togs om hand och i många fall flyttades från sin ursprungliga plats till en ny.

Idag, hundra år senare så protesterar vi inte lika högljutt men vi värnar om att bevara och berätta om den lokala historien. Samtidigt ligger vårt arv att protestera, eller engagera oss inte långt bort. Flera hembygdsföreningar är med och påverkar kulturmiljön och arvet i de kommuner de verkar i och engagerar sig i förändringar som sker i vårt samhälle. Ett exempel av många är Jönköpings hembygdsförening Gudmundsgillet som är remissinstans när kommunen ska göra ingrepp i stadsmiljön. Engagera dig du också, gå med i en hembygdsförening!