Göta Hovrätt

På 1840-talet klagades det över domstolens bristfälliga möblering; de gulmålade borden hade en olämplig konstruktion och de likaså gulmålade stolarna var bristfälliga, vanprydande och delvis trasiga. Därför upprättades ett förslag till ny, mer ändamålsenlig möblering av byggnadens sammanträdesrum. Sammanlagt fanns det behov för ett tiotal bord, omkring 50 karmstolar samt närmare 40 vanliga stolar.

Från hovrättens sida menade man att ingen snickare i Jönköping hade vare sig skicklighet eller lämpligt, torrt virke i tillräcklig omfattning för att en lokal beställning skulle kunna göras. När Skånska hovrätten i Kristianstad hade flyttat in i det nyuppförda Stora Kronohuset 1840 hade man beställt nya möbler hos huvudstadens snickare, inte lokalt. På hovrätten i Jönköping tänkte man i samma banor.

Innan beställningen av möblerna inhämtades kostnadsförslag från ett par välkända snickare och tapetserare i Stockholm; ett från snickarmästaren Heinrich Dumrath tillsammans med tapetseraren A. Dahlgren och ett från snickaremästaren Johan Wahlgren med tapetserarmästaren C. G. Forsman som samarbetspartner. Det blev de senare som erhöll uppdraget att utföra beställningen.

Johan Wahlgren blev mästare vid Stockholms snickarämbete 1835 och han blev efter skråväsendets upphävande 1846 en av huvudstadens mest framgångsrika möbelsnickare. Han kom genom åren att samarbeta flera gånger med tapetseraren Forsman.

De beställda möblerna tillverkades sommaren 1844 och levererades i september. På 1840-talet var det smidigast att låta transporten till Jönköping gå via Göta kanal. Efter packningen lastades möblerna på skepparen Martin Anderssons däckade slup Charlotte, som sedan gick genom kanalen via Södertälje och Mem, över Vättern och ankom slutligen till Jönköpings hamn den 24 september 1844.

Flertalet stolar var av betsad björk och klädda med får- eller bockskinn. Bordens skivor var klädda med kläde, en sorts valkat ylletyg. När man skrev använde man sand för att torka upp skrivbläcket och om man hade haft bordsskivor med träytor hade dessa snart blivit repade av sanden. Det var därför som bordsskivorna belades med tyg.

Leveransens fyra presidentstolar och vice presidentstolar ? en till varje sessionssal ? var betydligt mer påkostade än de övriga möblerna. De hade höga ryggar med sniderier och var alla förgyllda. Sju av dem var klädda med dyrbart rött kläde, så kallat saffian, och en hade grön klädsel. Sammantaget kostade tillverkningen av de nya möblerna ca 1320 riksdaler (Rd), men att förse dem med stoppning och klädsel var faktiskt lite dyrare: ca 1460 Rd.

När de nya möblerna var på plats valde man att kassera en stor mängd äldre möbler och sälja dem hos stadens auktionskammare den 23 november 1844. Inkomsterna från auktionsförsäljningen av de kasserade möblerna inbringade 77 Rd.