Bildskatter i våra kyrkor 1 – Upptäckarglädje och arbetsmöda i Säby kyrka

Att få vara den som blottlägger flerhundraåriga målningar, gömda och glömda sedan många generationer är idag få förunnat. Under det tidiga 1900-talet och ända fram mot 1970-talet var det desto vanligare. Alfred Nilsson, konservator från Stockholm, var 1931 i Säby kyrka utanför Tranås och knackade fram bilderna som målades ungefär 450 år tidigare.

Välbevarade målningar och bildsviter från valven i Säby kyrka.

Ibland är det lätt att med kalkhammare knacka fram och frilägga bilder under puts- och kalkskikt. Men det var det inte i Säby. Alfred Nilsson har skrivit en ovanligt utförlig beskrivning av friläggningarna och det oändligt mödosamma och komplicerade arbetet. Den underliggande bemålade putsen från 1400-talet var porös, krackelerad och hade grova sprickor så den släppte från tegelvalvet när man började frilägga. Dessutom hade måleriet förenat sig starkt med de senare påslagen av kalk och puts och ?hade stark benägenhet följa med putsen?.

De täta hammarslagen vid friläggningen har lämnat tydliga vita slagmärken över hela ytan. Ju tätare de vita strecken är desto svårare har arbetet varit. Det finns nästan inga ytor med glesa slagmärken.

Skam den som ger sig. Valv och väggar klistrades in med papper och sen kunde man bit för bit täta de bredaste sprickorna genom att injicera gips mellan putsen och tegelvalvet, trycka fast den löst sittande putsen och först därefter återuppta friknackningen av målningarna.

Målningarna pryder och förskönar Säby kyrka och gläder både de tillfälliga och de ofta återkommande besökarna. Få anar idag vilken arbetsmöda som Alfred Nilsson och hans medarbetare la ner 1931-1933 för att få fram den glömda bildskatten.