"Åt döden – åt livet" – Skogskapellet i Nässjö

Skogskapellet i Nässjö har precis som krematorierna i Värnamo och Jönköping en lång förhistoria innan kapellet uppförs. År 1933 väcktes frågan om att avsätta ett särskilt område för urngravar på Anneforskyrkogården. Frågan verkar ha väckt visst motstånd då det tog över tio år innan frågan verkligen utreddes. Men då gick det desto fortare. Kyrkorådet konstaterade relativt omgående att ytterligare mark för kyrkogård behövdes. Kyrkogården projekterades och ett markområde i stadsdelen Hanskeryd inköptes 1945. Den första delen av Skogskyrkogården kunde sedan invigas 1947 av dåvarande biskopen Brilioth.

Behovet av ett kapell, med eller utan krematorium gjorde sig snart gällande, en fråga som dock togs i beaktan var att Eksjö församling beslutat anslå ca 800 000 kr till ett krematorium. Två krematorier med knappt två mil emellan ansågs inte behövas. Det gjorde att man diskuterade att uppföra ett gravkapell med möjlighet att tillbygga krematorium, utifall Eksjö hann före. Efter studiebesök på ett antal nyuppförda kapell och krematorier blev man dock övertygade om att det var klokt att redan från början planera för ett krematorium då lokalbehoven i mycket var de samma.

År 1956 anordnades en arkitekttävling med fyra inbjudna arkitekter, det var Börje Blomé, Åke Porne, Sven Ivar Lind och Jan Wahlman, samtliga verksamma i Stockholm.

Förslaget ”Vägskäl” var det som bedömdes bäst uppfylla uppgiften både ur ett praktiskt och estetsikt perspektiv. När kuvert bröts visade sig professor Sven Ivar Lind tillsammans med bröderna Axel (SAR) och John (SIR) Kandell vara upphovsmännen.

Huvudritningar togs fram och godkändes av Kungl. Byggnadsstyrelsen 1959, arbetet påbörjades och kapellet kunde sedan invigas Alla Helgons dag 1962.

Skogskapellet är en vacker sparsmakad anläggning uppfärd i hårdbränt tegel, där de olika funktionerna och enheterna är adderade till den centrala byggnaden som inrymmer cermonirummet. Det avskalade men ändå inbjudande kapellrummet ger ett varmt intryck med de tegelskurade väggarna. Den konstnärliga utsmyckningen i koret består av en monomental vävnad komponerad av Alf Munthe, Leksand, en bland dåtidens främste textila konstnärer, vävnaden bildar fond till altaret.

Inredningen i form av stolar, belysning och bänkar både ute och inne bär John Kandells omisskännliga formspråk.

Kastanjen har vuxit och döljer nu nästan John Kandells stolpbelysning.

Keramikern Signe Persson-Melin, som än idag är verksam,  har format dricksfontänen med dess fris som omsluter väntrummet.

Byggnaden betraktas som ett av professor Sven-Ivar Linds främsta verk. Mera om Sven-Ivar Lind och Skogskapellet finns att läsa i ett blogginlägg från 2012 då byggnaden firande 50-års jubileum.

Britt-Marie Börjesgård