Sista säsongen på Brahehus

Höga byggnadsställningar reser sig nu runt ruinen efter Brahehus. Den förra året påbörjade restaureringen har gått in i sin sista etapp och till hösten ska resterna av greve Brahes gamla lustslott åter vara öppna och säkra för allmänheten att besöka.

Det är inte första gången det arbetas på Brahehus. Ruinerna har varit föremål för restaureringsinsatser vid flera tillfällen, första gången 1911-13 och sista gången 1984-85. Arbetena var bitvis mycket omfattande, vilket man förstår när man ser äldre teckningar och fotografier. Men intrycket av den ståtliga ruinen har bestått. Ruinen är inte bara en bild av en svunnen tid utan också en påminnelse om alltings förgänglighet, en symbol att reflektera över även i vår tid, då moderniteten kommit Brahehus påtagligt nära genom motorväg, rastplats och vindkraftpark.

Ruinen före första restauringen på 1910-talet.

Det tidiga 1900-talets restaureringar både räddade och byggde in framtida problem i ruinen, framförallt genom användandet av cementhaltiga bruk, vilka inte lämpar sig för historiska byggnadsverk. Det hårda fogbruket har stängt in fukt i murarna och lakat ut det ursprungliga kalkbruket med instabilitet som följd. En problembild vi har i nästan alla svenska ruiner som restaurerats under 1900-talet. Nu gås alla murarna över, skadade fogar byts ut mot nya av kalkbruk som färgats i ton med originalbruket.