Dödisgropar för dödliga anfall i Bergasåsen vid Lagan

Naturbildningar som framstår som märkvärdiga eller oförklarliga hade ofta sägner knutna till sig. Flyttblock som genom isens förflyttning hamnat uppe på mindre stenar fick ofta namnet Jättekastet eftersom det ju måste ha varit en jätte som placerat blocket där. Cirkulära stenkretsar kallas fortfarande domarringar trots att det är gravar från äldre järnålder och inga förhistoriska eller medeltida domarsäten. Mellan Lagan och Ljungby i Sunnerbo härad i Kronobergs län finns två dödisgropar som också fått människor under gången tid att grubbla över och ge en roll åt naturformationerna.

Ett uppdrag vid Lagastigens fornlämningsrikaste bygd

Riksintresse G8 i Kronobergs län består av tre byar belägna utmed ån Lagan. I norr avgränsas riksintresset av samhället Lagan som tillika är sockencentrum i Berga socken, Sunnerbo härad och Kronobergs län och i söder tar riksintresset slut strax norr om staden Ljungby. Riksintresset mäter cirka 5 kilometer på längden och är ungefär 2 kilometer brett och består av byarna Össlöv och Trotteslöv på västra sidan om ån Lagan och byn Fallnaveka på den östra sidan.

Som vårtor på landskapet syns gravar och gravfält vid Trotteslöv mycket bra på en Lidarbild. Källa: Förnsök.

Det finns många fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar inom Riksintresse för kulturmiljövården G8, Trotteslöv, Össlöv och Fallnaveka, Berga socken och Ljungby kommun. Längst i söder finns långsmala gravfält belägna på Bergaåsen, liksom vid Trotteslöv i norr. Vid Trotteslöv/Liljedal finns runstenen Sm 30.Riksintressestatus har området fått till följd av ett ovanligt rikt fornlämningsbestånd med gravar från bronsålder, en runsten samt ett flertal gravfält från yngre järnålder. Och inte minst: Småland största skeppssättning, 43 meter lång, 25 meter bred på sitt bredaste och bestående av trettio stenar.

De flesta gravfälten är belägna på Bergaåsen, en rullstensås som löper parallellt med Lagan. På och intill rullstensåsen har en färdväg gått i urminnes tider, Lagastigen. I dag finns Riksettan kvar som ett minne om när vägarna löpte ganska nära ån Lagan medan dagens E4 ligger cirka 2 kilometer väster om den gamla Lagastigens och Riksettan.

Hög från yngre bronsålder på gravfältet L1954:316 vid Trottelövs by.

Vårt (en byggnadsantikvarie och en kulturgeograf) uppdrag, beställt av Länsstyrelsen i kronobergs län, var att göra en populär beskrivning av Riksintresset, att lyfta fram det unika, det som gör att området verkligen kan betraktas som något som representerar en specifik historisk utveckling, händelse eller miljö som är viktig för att förstå Sveriges historia.

Det finns mycket att berätta om riksintresset. Allt från hur runstenen anslöt till ett runstensstråk som kunde berätta om död i England och om Finnveden som plats, till resultatet av pastor Palmgrens utgrävningar i området på 1880-talet och landsantikvarie Anderbjörks dito på 1940-talet. Men det får bli en framtida blogg.

Bild 1: Runstenen SM 30 utmed gamla Lagastigen/Riksettan. Fragmentarisk text meddelar att ”…at Uddulf, sun sinn, manna…” Foto: Albin Hovlin.
Bild 2: Styrbord sida av Smålands största skeppssättning. Foto: Albin Hovlin, JLM

Bronsålderns spår i form av skålgropar vid byn Fallnaveka öster om Lagan. Foto: Albin Hovlin, JLM.

Assar Rohmans karta över Sunenerbo härad 1685

I övrigt är utgångspunkten för varje kulturgeograf de historiska kartorna. År 1685 upprättade lantmätaren Assar Rohman en geografisk karta över Sunnerbo härad. Den geografiska kartan hade inte samma geometriska noggrannhet som de geometriska kartorna, utan visade framför allt landskapliga samband och relationer. Rohman var noggrann och kartan är fylld med information om häradets gränsmärken, vägar och broar, kvarnar, marknadsställen och andra specifika observationer i tillägg till det viktigaste: kyrkorna, byarna och gårdarnas belägenhet i förhållande till varandra.

När det gäller fornlämningar är Rohman dock snål, förutom med avseende på just byarna Össlöv och Trotteslöv. Den stora skeppssättningen har ritats ut samt resestenar (resta stenar och domarringar) och ättehögar (gravfält). Dessa fornlämningar måste ha varit så iögonenfallande för de som färdades på Lagastigen att de helt enkel inte kunde ignoreras. I det annars så fornlämningsrika häradet är det endast vid Össlöv/Trotteslöv och vid ett ställe mellan Ljungby och Kånna som ättehögar har markerats.

Assar Rohmans karta övr Sunnerbo härad redovisar ättehögar vid Trotteslöv i norr samt resestenar och skeppssättningen vid Össlöv. En gamall Schantz antecknas vidare, men efter denna finns inga spår kvar i landskapet. Sannolikt var det ett ganska enkelt träfort. Observera Kongshola i bildens mitt!

Strax norr om Össlövs bytomt gör lantmätare Rohman två andra intressanta observationer. Här finns en ”gamall Schantz” utritad med röd färg. Dessa skansar var alls inte ovanliga i bygderna utmed den äldre gränsen till dåtidens Danmark eller längs med danskarnas uppmarschvägar, såsom Laganstigen. Trots ihärdigt letande har den gamla skansen inte gått att identifiera i fält.

I dag är det åker i området där den ska ha legat. Skansen kan ha bestått av en träpalissad som i eftertid inte lämnade större spår efter sig. I kartan över Sunnerbo från 1685 finns skansar utritade på ytterligare tre ställen längs med Lagastigen; en skans i Össlöv skulle ha anslutit til lLagastigens försvarsorganisation.

Kartan från 1685 är färdigställd ett par årtionden efter freden i Roskilde 1658 där det avgjordes att Skåne skulle tillfalla Sverige. Icke desto mindre; det sena 1600-talets invånare längs med den hårt militärt trafikerade Lagastigen kunde knappast vara säkra på att det senaste fredsavtalet mellan Sverige och Danmark skulle bestå. Inte minst som danskarna gjorde nya försök att återta Skåne i Dansk-Skånska kriget mellan 1674 och 1679. Kartan är således ritad under en period då man kunde befara nya räder söderifrån.

Kongzholan

Men utöver den i dag försvunna förskansningen finns en annan spännande observation: Lagastigen delar sig i två och löper på ömse sidor om en närmast oval formation. Intill denna står det skrivet:

”Denne Kongshola är med sandberg Runt omKring at it Regemente Kan fördöljas”. Vad var detta? Ingen upplysning gavs i Fornsök om eventuell plats med tradition. Men när jag laddade in Lidarbildens skuggningsfunktion klarnade det hela. Rullstensåsen Bergaåsen delade sig här i tre mindre åsar som avgränsade två skålformade strukturer. Det var uppenbart att detta var två dödisgropar som bildats vid isens tillbakadragande och som hade lämnat två svackor omgivna av åsen. Norr och söder om dessa fanns omfattaden ingrepp från nutid i form av grustäkter. Ett par dagar senare var vi på plats i området för att bekanta oss med landskapet, se fornlämningarna och bebyggelsestrukturen i byarna med egna ögon samt att fotografera miljöer och lämningar.

Vilken av de två dödisgroparna som är den egentliga Kongshola från Rohmans karta ska vara osägt. Troligen den östra vars form mer påminner om den i kartan, men den mindre är också en strk kandidat. I norr och söder har grustäkter förstört bland annat en bronsåldershög.

Hur såg det då ut?

När jag klev upp för sluttningen till dödisgroparna var överblicken slående. Det hade verkligen bildats två markanta svackor, en större, cirka 150 meter lång och 60 meter bred, en mindre, närmast rund, 40 meter i diameter. Kring svackorna reste sig rullstenåsarna armar som branta sluttningar. Javisst. Här kunde verkligen ett regemente ha legat och lurpassat på trupper söderifrån. I den mindre av dödisgroparna hade de varit helt dolda för insyn från Lagastigen oavsett om uppmarschen hade skett väster eller öster om dödisgroparna.

Ett försök att fånga den mindre av dödisgroparna på bild. Fotografen står högst upp på den södra rullstenåsens krön. Slänterna ner mot botten syns till höger och vänster i bilden. Foto: Ådel V. Franzén, JLM

Rannsakningar efter antikviteter

En viktig källa kring hur sägner och berättelser knutits till naturföreteelser i landskapet är Rannsakning efter antikviteter, den fornminnesinventering som genomfördes 1667 och 1690. Riksantikvarie Haddorph samt Gabriel de la Gardie skickade ut propåer till rikets präster att samla in kunskap om de fornlämningar och ’antikviteter’ som fanns inom socknen. Svaren var mycket varierande beroende på prästens intresse för lämningar från Hedenhös och utifrån hur mycket tid som kunde läggas på denna typ av sysslor.

Prästen Nicolaus Nicolaj Rubenius nämner förutom ättebackar och resestenar i Össlöv och Trotteslöv att det: ”dess föruthan finns uti Öslö gierde, en djup daal, den the kalla Kongzhola; der omkring finnas Många Stora Jordhögar, och litet Söder ther ifrån uth medh landzwägen i samma gierde, Många resestenar, men hwad sigh thrt tilldraget haffwer är uh[r]minnes. Dock effter gammalt taal, skulle ther haffwa Stådt en Strydh, Hwarest the Swenska haffwa sigh j Dalenom fordolt och oförmodeligen kommit på the danska, som kommo i syn togordning på Landzwägen och dem öffverwunnit och nedergiordt”.

Enligt rannsakningarna skulle det alltså ha stått ett slag där svenskarna genom överraskningsangrepp nedgjort danskarna. Detta hör med största sannolikhet till sägenmaterialet, och är ett exempel på en förklaringssägen som gör de två dödisgroparna begripliga i ett lokalt sammanhang. Lantmätare Assar Rohman ser samma naturbildning arton år senare som en möjlighet till gömställe inför ett angrepp på uppmarscherande dansk trupp.

Efter att skärmytslingarna i Norra Skåne klingade av ca 1680 och fredsavtalet i Roskilde höll i sig föll sannolikt Kongzholas roll som militärt gömställe i glömskan. Att namnet dock levde kvar framgår ur storskiftekartan från 1791 då de två dödisgroparna benämns Lilla och Stora Kungshulan. Området låg vid denna tid som ängsmark åt Össlöv Karsagård.

Utsnitt ur storskifteskartan över Össlöv inägomark från 1791. Stora och Lilla Kungshulan låg då som åkermark intill Lagastigen. Ån syns längre österut.

Naturformationer, fornminnesförklaringar och hot mot kulturarvet

Eftersom området har en stark historisk tradition och dessutom hotas av grustäkt från både norr och söder har Kongzhola föreslagits som Fornlämning i Fornreg. Att grustäkt i Bergaåsen har varit ett gissel för fornlämningarna står klart när man tittat i Fornsök. Vid förstagångsinventeringen av Kronobergs län 1940–1950 fanns strax norr om dödisgroparna en hög från bronsåldern (L1954:567), 16 meter i diameter och 1,7 meter hög. Vid andragångsinventeringen 1999 hade högen försvunnit i samband med grustäkten i åsen.

Det vore försmädligt om de mäktiga Kongzholorna skulle gå samma öde till mötes. Kanske borde en skyltning och en besöksstig anläggas för att underlätta för tillgängligheten till dessa naturformationer som både är sevärda och sägenomspunna.