Aschanska gården i Eksjö

– som är belägen i den gamla trästaden strax intill Stora Torget har anor från medeltiden.

Det ursprungliga namnet var Pukegården. De äldsta delarna i den nuvarande gården är dock från 1600-talets början, och boningshuset uppfördes på 1700-talet. Men man har funnit bjälkar under huset som kan vara så gamla som från slutet av 1500-talet.

Aschanarna i Eksjö

Släkten Aschans ursprung låg i byn Ask i Östergötland: två bröder tog namn efter sin hemby. Till Eksjö kom den förste Aschan, Per Georg, 1760 som rektor för trivialskolan. Sonsonen Leo Felix Aschan startade 1832 ett garveri på den tomt som idag är Museigården. Här tillverkades läder för olika ändamål. 1833 gifte sig Leo Felix med Fredrika Holmström, dotter till en annan av stadens garvare. Två år senare köpte det unga paret gården på Norra Storgatan av stadens apotekare, J A Stark. Här skulle Aschanarna bli kvar i tre generationer, varför gården också fått sitt nuvarande namn. Familjen tillhörde stadens grädda, och det hölls överdådiga bjudningar i hemmet.

Av Leo Felix och Fredrikas sju barn var det sonen Georg som övertog garverifirman. Han gifte sig 1870 med Hélène Wickelius. De fick fem barn, fyra i ganska rask takt och så dottern Hedda lite på sladden. Hélène höll ett vakande öga över sina telningar, och endast en av sönerna gifte sig, som vi kan förstå mellan raderna, mot mammas vilja. De unga tu fick dock inga barn. Åt de andra syskonen var det inte heller någon som var god nog inför mamma Hélènes ögon. De förblev ogifta och släktgrenen sågades av.

De båda systrarna Signe och Hedda bodde kvar i gården sedan föräldrarna gått ur tiden. De fortsatte att ha bjudningar för familj och vänner, men bortsett från bekvämligheter som vatten och avlopp ändrades inte särskilt mycket i huset. Allt sparades också, till och med tomma chokladkartonger! Hedda gick bort 1984, 101 år gammal. Då hade bostaden stått obebodd och i princip orörd sedan mitten av 1960-talet. Sedan 1988 drivs gården av stiftelsen Aschanska gården som ett museum över en borgarmiljö från början av 1900-talet. På somrarna mellan 20 juni och 20 augusti guidar Eksjö museum.

Tidens tand

Åren har gått. Åldrande medför automatiskt en nedbrytning av ytor och material. Det dagliga underhållet och skötseln som Eksjö museum upprätthåller, behöver kompletteras med en mera genomgripande insats för att fortsätta bevara miljön och kunna visa den som det tidsdokument den är. År 2006 upprättade Jönköpings läns museum ett åtgärdsprogram avseende konserveringsåtgärder i de olika utrymmena. 2008 utfördes en del av dessa åtgärder med bland annat konsolidering av ytskikt, dels i gångporten mellan innergården och Norra Storgatan, dels i trapphuset. Under 2017 påbörjades konserveringsarbeten av interiörer på nedervåningen, och detta arbete har fortsatt under 2018. De åtgärder som gjorts har i första hand varit lagning av trasig tapet och andra ytor samt en antikvarisk rengöring, med material och metoder som är anpassade för och skonsamma mot ytorna.

Här måste man ställa sig frågan om hur långt man ska gå i sin nit. Familjen Aschan levde och verkade under en tid där materialet var värdesatt och togs vara på. Gick ett plagg sönder lagade man det, även fina familjer gick i stoppade strumpor. Detta gällde även hemmet. Det lappades och lagades i de dyra tapeterna, färgen bättrades på där så behövdes. Det viktiga var att det var rent. Smuts i hörnen var oacceptabelt. Det är den balansen vi som konservatorer måste hitta. Miljön får inte se ny ut, men den ska vara fräsch och skador ska åtgärdas och läkas ihop för att bromsa upp förfall.

Givetvis blir man aldrig helt färdig, miljöer av detta slag kräver ett ständigt underhåll. Kanske blir det fortsatta arbeten under något av kommande år?

Läs mer om Aschanska gården

Under åren har vi skrivit flera artiklar och rapporter om vårt arbete med Aschanska gården. Du hittar dem genom att skriva Aschan i sökfältet längst upp till höger (bild på förstoringsglas).

Lästips: Eksjö 600 år. Människorna och staden av Anneli Sylvan och Kate Meurling.